Krönika
I morgon är det julafton. I vanlig ordning fick jag för några veckor sedan frågan vad jag önskar mig och i vanlig ordning kunde jag inte komma på en enda sak förutom strumpor. Så jag fick önska mig fred på jorden istället. Kanske inte sedan jag önskade mig en gitarr har jag önskat mig något så innerligt. Situationen i vår omvärld går knappast att beskriva som annat än fasansfull. Putins terrorkrig i Ukraina går snart in på sitt tredje år, scenerna från Gaza går inte att beskriva på annat sätt än som helvetet på jorden.
I tider som dessa är det politikens jobb att skapa hopp. Att benhårt hålla fast vid övertygelsen om att en bättre värld är möjlig och att dagen alltid vinner över natten. Dessvärre ser alltfler politiker det som sin främsta strategi att så misstro, hopplöshet och håglöshet.
Olof Palme sägs ha sagt att; ”samhället, det är människans verk. Om något är fel kan vi ändra på det”. Så är det, det är ingen naturlag som säger att ojämlikheten ska vara så stor i landet Sverige att en del barn i morgon får vältra sig i överflöd medan andra förhoppningsvis får ett paket.
Det måste inte vara så att byggnadsarbetare dör på sina arbetsplatser och att ingen vet vem de är för att led efter led av underentreprenörer och fusk gjort prispressen så stor att det krävs svart arbetskraft som saknar id06-brickor. Identifikation för att veta vilka som är på en arbetsplats.
Det måste inte heller vara så att kommuner och regioner nu går fram med varsel i skola, vård och omsorg för att vi har en högerregering som prioriterar sänkt skatt på snus och plastpåsar före en skola där eleverna får de resurser som behövs för att de ska växa upp fulla av kunskaper, nyfikenhet och livslust. En äldreomsorg med förutsättningar att möta äldres behov fullt ut och inte bara det mest basala eller en sjukvård där patienternas välmående inte ska vara beroende av personalens individuella uppoffringar.
Det är fortfarande möjligt att klara klimatomställningen och lämna efter oss en värld för de som kommer efter oss att längta till och inte känna rädsla och hopplöshet inför. Det kräver mod, det kräver ansträngning och det kräver uppoffringar av oss. Men det är möjligt och vad vore väl alternativet, att säga till våra barn och barnbarn att vi älskade olja mer än deras framtid och deras förutsättningar till ett tryggt och gott liv?
Ett annat Sverige och en annan värld är möjlig om vi vill. Om vi tillsammans bestämmer oss för att vår framtid är viktig och att vi tillsammans ska färdas väl dit.
Är det för mycket att önska sig i ett litet rött paket under granen i morgon?
God Jul!
Filip Reinhag (S)
Regionråd