Krönika
Olof Palme citerade ofta arbetarrörelsens ideologiska kompass: Fred, Jämlikhet och Solidaritet. De ambitionerna handlar förstås om situationen i vårt eget land - men också om människors tillvaro i omvärlden. För Palme hängde bägge dessa aspekter samman.
FRED. Han var en definitiv motståndare till kärnvapen och värnade samtidigt för Sveriges behov av en effektiv försvarsmakt. Flera av hans internationella insatser handlade om att förebygga konflikter och krigsutbrott. Han var FN-medlare mellan Iran och Irak och ledde också den kommitté som utvecklade principen om Gemensam Säkerhet. Avsikten var att främja metoder för problemlösande samtal och därigenom förhindra krig.
JÄMLIKHET. Palmes engagemang för allas rättigheter var starkt och brukade också prägla hans tal i Almedalen. Under tiden som utbildningsminister drev han på för en jämlik skola, barnens rättigheter var viktiga för honom. Hans utrikespolitik präglades av engagemang för fattiga och förtryckta var de än finns. Stödet till frihetsrörelsen i Sydafrika var särskilt viktigt. Uppmärksammade blev också hans öppna och skarpa kritik mot den sovjetiska invasionen i Tjeckoslovakien och den amerikanske krigföringen i Vietnam. Han bröt ett västerländskt tabu genom att också relatera till palestinska representanter.
SOLIDARITET. Medmänsklig omsorg var drivkraften bakom hans avgörande arbete för tillkomsten av SIDA och svenskt bistånd. Han bidrog också till att Sverige så tidigt som 1972 organiserade den första internationella konferensen om hotande miljöproblem.
Mycket har hänt sedan Palmes bortgång. Såväl Sverige som världen omkring oss är nu på många punkter radikalt annorlunda. Men han är inte bortglömd. Palmecentret och en särskild fond arbetar i hans anda. Spekulationer om hur han skulle reagera i vår tids politiska stridsfrågor vore i grunden meningslösa. Men ändå finns mycket att lära från hans principiella hållning, klarsyn och handlingskraft. Det är egenskaper som nu verkligen behövs kanske mer än någonsin.
Orättvisorna har blivit djupare. Gapet mellan fattiga och rika har blivit allt större i Sverige liksom i en rad andra länder. Detta är ett hot mot demokratin och har bidragit till gängkriminalitet och terrorism. FN har inte fått tillräckligt med stöd för att effektivt kunna bidra till att säkerställa verklig fred. Det ryska kriget mot Ukraina är en förödande katastrof som borde ha förebyggts eller åtminstone stoppats. Internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter ignoreras, inte minst av stormakterna.
Och mest allvarligt: mänskligheten står närmare hotet om en total förintelse, kampen mot klimatkrisen går för långsamt. Hotet om ett förödande kärnvapenkrig är inte undanröjt, antalet kärnvapenländer har tvärtom ökat.
Detta är utmaningar som inte kan ignoreras. De borde rimligen få utrymma i den valrörelse som nu förbereds på allvar.
Thomas Hammarberg, f.d. riksdagsledamot (S)