Krönika
När jag gick i skolan och såg hur mobbare betedde sig, bestämde jag mig för att aldrig låta mobbare få stå oemotsagda. Det var nästan omöjligt att stoppa i skolan om man inte fick hjälp, men som vuxen har jag hållit det löftet heligt.
Men det är inte bara skolbarn som mobbar, vuxenmobbning är långt vanligare än man kan tro. Det tillhör på något sätt det mänskliga beteendet att stöta ut den som är lite annorlunda. Beteendet är också känt bland däggdjur så vi är inte ensamma om fenomenet.
Människan har åtminstone fått ett intellekt som gör att de flesta kan se att det är fel med mobbing. Ändå finns det gott om mobbare. Ledare med maktambitioner och kontrollbehov tenderar att ha mobbandet i sig. Det mest kända exemplet är Vladimir Putin, som med hot och kontroll mobbar den som vågar säga emot. Där räcker det inte med att nedvärdera och håna motståndarna. Fängelse kan bli en konsekvens av att stå upp mot ärkemobbaren Putin.
Tyvärr ser vi mobbare även i Sverige. Både i kyrkan och politiken kan man se den, även om man kallar det samarbetssvårigheter eller maktkamp. I ett parti specifikt, finns det krafter som vill baktala och avhumanisera vissa grupper av människor som är långt ner på samhällsstegen. Många av den forna skolklassens mobbare stämmer in i den kören.
På arbetsplatser och i föreningar förekommer det också. Många ser det och få reagerar när en jobbarkompis får utstå grova skämt och små spratt. Likaså i idrottsföreningar där jargongen ibland kan vara hård. Man kan se det också i andra, ofta lokala, föreningar när en maktlysten människa med kontrollbehov kan hota och mobba ut de medlemmar som vågar sig på att säga emot.
Grunden för att en mobbare ska lyckas är att denne får med sig ett antal medhjälpare som denne antingen kan knuffa fram för att utföra pikarna, klottrandet eller sprida elakt skvaller. Eller har en kader som står bakom mobbaren och ser på när denne mobbar.
Det är just den tysta massan som, av rädsla för sin egen säkerhet eller bara likgiltighet, är den största tillgången för en lyckad mobbare.
För bara några hundra år sedan fick den tidens mobbare häxor brända på bål. I dag är det inte lika illa men för den mobbade sätter det livslånga, djupa sår medan mobbaren ibland inte ens är medveten om vad denne faktiskt gör. Vill någon verkligen vara medskyldig till mobbing?