En ny debattserie i två delar av Hans Söderberg. Del 2 i morgon.
Debattserie
Mycket har sagts om det konfrontativa debattklimat som råder i den politiska världen. Motsättningarna drivs så långt det bara är möjligt. Det talas till och med om en kris för det politisk-demokratiska systemet. Det är ett tillstånd som det är angeläget att förändra/övervinna.
Jag är helt enkelt på jakt efter ”Det goda samtalet”. Utgångspunkten hämtar jag ur egen fatabur av upplevelser.
Min mors morbror var synnerligen politiskt aktiv i den stora staden i kamp för tidens ideal. Han som så många i den växande arbetarrörelsen trodde sig ha funnit vägen till det goda och rättvisa samhället. Och den vägen, vad den bestod av, delgav han mig i mina tonår. Du ska veta att vägen är given och vägen kallas den bokliga bildningens väg. Den vägen har jag försökt följa.
En del av de böcker jag samlat på mig har blivit särskilt värdefulla då de förmedlat insikter om hur det är eller snarare hur det borde kunna vara att leva i ett gott samhälle. I mitt minne fanns den bok som jag tyckte mig behöva för att skriva om det goda samtalet, den, som jag dunkelt mindes gav mig ny kunskap om den viktigaste frågan av alla, om grunden för allt: Vad är kärlek och i förlängningen av denna fråga, vad är vänskap, gemenskap, solidaritet, laganda? Jag mindes bokens underrubrik: Studier i kärlekens villkor. En bok nära knuten till filosofins täta väv av kunskaper.
Jag sökte, sökte ihärdigt genom mina bokhyllor. Till slut i arbetsrummet, balanserande på en köksstol, trodde jag mig ha funnit den högst upp i hyllan och sträckte mig långt efter den - för långt, förlorade balansen och rev med mig bokhyllan i fallet och blev rejält mörbultad men ändå alltjämt levande liggande på golvet i en hög av böcker. Situationens komik var uppenbar, men rymde också någonting allvarligt. Fallet var symboliskt. Mobilen liggande på skrivbordet sände ut en hånfullt ljudande signal med innebörden - bokens tid är förbi. Du behöver inte riskera liv och lem för att finna rätt på det du tror dig behöva för ditt liv.
Ja, bokhyllan, kanske har den spelat ut sin viktiga roll? Kanske har den bara funnits i en överhettad före detta svensklärares hjärna, en som trodde på det goda samtalet som grund i den gemensamma bildningens kanon- det som skolan kan (ska) ge. Men icke så. I skolan är det datorerna som gäller. I privatlivet mobilen. ”Självfallet” som den gamle ministern Bildt uttryckte saken.