Krönika
Kan det verkligen vara meningen att vi ska bygga våra framtidsdrömmar på basis av det politiska ”blame game” som pågår?
Väljarna förtjänar större respekt än att lyssna på politiker som fastnat i en pingpong-match om vem som har gjort mest fel.
Just nu leder de politiska felfinnarna stort över stigfinnarna. Det är en skriande brist på visioner och förhoppningar om ett bättre och mer humant samhälle.
Idén verkar vara att den som visat sig ha varit tuffare än tuff i synen på människor från andra länder vid nästa val kommer att bli statsminister.
Hets och hat mot olika grupper, främst muslimer, tycks gå hem i folkdjupet och på detta vill Tidöpartierna bygga sin politiska makt.
Men integrations- och samhällsproblem går att lösa utan skuldbeläggning och hetsjakt.
Den politik som förts genom åren skedde då och inte nu. Våra åsikter och värderingar förändras över tid, tyvärr ofta till det sämre.
Det är förstås inte enkelt att lämna allt bakom sig, vi är många som drömmer om den tid när ett solidariskt samhälle var högsta politiska mode.
Jag tillhör dem som 2015 lyckades, trots en enorm trängsel, ta mig till en demonstration på Medborgarplatsen i Stockholm. Luften vibrerade av solidaritet och Stefan Löfven sa att ”Mitt Europa bygger inga murar” och publiken jublade.
Sådan var tidsandan när engagemanget för flyktingar präglade politiken och människor ställde upp för att få fram mat och bostäder till de som flytt.
Nu vibrerar luften av främlingsfientlighet och i Europa byggs det murar.
I Sverige hör inga andra än ”svenskar” hemma, vilka de nu är. I Tyskland ska bara tyskar bo, Italien ska bara befolkas av italienare, i Ungern ska ungrare bo och så vidare. Trump ska ta tillbaka USA och Javier ska ta tillbaka Argentina.
I miljarder år har människor rört sig över jordklotet och nu plötsligt ska vi sorteras efter ja vadå?
De som får stanna i Sverige ser till att kollektivtrafiken, sjukvården, omsorgen med mera fungerar men de ska inte få träffa sina barn.
Ulf Kristersson ojade sig nyligen i riksdagen över att Morgan Johansson 2015 tyckte att man ”inte var en människa” om man inte lät barn träffa sina föräldrar, och det är man väl inte heller!
KD-toppen Jakob Forssmed gjorde värnplikten och Peter Hultqvist gjorde vapenfri tjänst. Anders Borg ansåg på sin tid att försvaret var ett särintresse och Morgan Johansson tyckte att föräldrar och barn hör ihop.
Men nu ska sådana som Jakob Forssmed, Peter Hultqvist, Anders Borg, Morgan Johansson, Stefan Löfven och alla de som stod tillsammans med mig på Medborgarplatsen skuldbeläggas enligt dagens politiska retorik.