Krönika
På min sida i politiken är vi överens, försäkrade Ulf Kristersson väljarna ända in i vallokalen. Efter att Jimmie Åkesson vunnit valet åt Kristersson och Busch blev Åkesson boss på den sidan. De stora förlorarna M och KD utropade sig visserligen till segrare vilket troligtvis inte gick hem, i varje fall inte hos dem som är haj på procenträkning.
Nu är valet över, verkligheten tränger sig på och det går inte längre att låtsas att man är så himla överens. I riksdagskorridorerna pågår just nu en variant av Hasse Alfredsons barnvisa ”Ska vi byta grejer med varandra”.
Vem vet kanske en tuff migrationspolitik kan bytas mot ett bibehållet bistånd eller minskat bistånd mot en bibehållen a-kassa?
Några partiledare kommer att behöva öva sig lite extra i konsten att gå ned i spagat.
Johan Pehrsson tar än så länge hem priset för fräckaste spagat. För att inte L skulle kastas ut ur den liberala gruppen i EU tvingades Pehrsson skicka ett brev till EU och bedyra att SD i själva verket är Liberalernas huvudmotståndare.
I den liberala gruppen har man inte samma överseende med främlingsfientliga högerpartier som Sverige lagt sig till med.
Samma huvudmotståndare kan enligt samma Pehrsson lita på L och utgör också det regeringsunderlag som L vilar sin framtid på.
Man måste ändå förundras över att Pehrsson lyckades stå med en fot i EU och den andra i riksdagen och ändå komma undan med denna motsägelse.
När Sverige tar över som ordförandeland i EU vid årsskiftet blir det svårare att dölja att man i själva verket samarbetar med det parti som de i Bryssel kallar sin huvudmotståndare.
Hyllningar över SD:s framgångar kommer istället från Marine Le Pen och andra högerpopulistiska partiledare som tycker sig se en hoppfull våg av främlingsfientlighet dra fram i Europa.
SD kräver inte längre att Sverige lämnar EU, men någon större roll ska EU inte spela. Men när SD väl gör sin stämma hörd så avslöjar partiet var man hör hemma.
I en rapport slår EU-parlamentet exempelvis fast att Ungern inte längre kan ses som en fri demokrati. Alla svenska partier ställer sig bakom rapporten, utom SD.
SD röstade nej till kravet på EU-kommissionen att inte betala ut EU-medel till Ungern innan landet åter lever upp till rättsstatens principer.
Med sådana vänner behöver Kristersson inga fiender. När hans regering tar över ordförandeskapet i EU så kommer både Ungern, kriget i Ukraina, miljöarbetet och flyktingfrågan att behöva hanteras.
Då gäller det för Sverige att stå upp för mänskliga fri- och rättigheter på det sätt vi är kända för, inte på det sätt SD håller på att göra oss kända för.