Krönika
När det kommer till nyheter är Almedalsveckan som en gammal bil där motorn rasslar en sista gång. Ryckigt och hetsigt sprutar det utspel under några dagar. Sedan gör den berömda sommartorkan entré. Ett fenomen som fler egentligen skulle kunna dra rejäl nytta av.
En fet PR-budget behöver inte vara avgörande för att nå ut i bruset på politikerveckan. Små ideella organisationer med kreativa idéer kan få igenom större snackisar än det rikaste företaget på plats. Ingen glömmer heller när Gudrun Schyman en tidig morgon i Visby 2010 lade 100 000 kronor i sedlar på grillen. Vips gick de upp i rök och alla pratade om ojämställda löner. Billigare insats än vilken annonskampanj som helst.
I slutet av veckan vet vi vem som lyckas bäst i år. En sak är att synas på Visbys gator och bli en snackis i Almedalsparken. En annan att nå ut till hela svenska folket.
Men i samma stund som Almedalsfolket rullar ihop sina rollups och kliver på flyget och färjan tillbaka till Stockholm igen så startar nyhetstorkan. Nu väntar minst en månad av noll nyheter. På redaktionerna sitter unga sommarvikarier som saknar nätverk och kontakter. Vattenbrist, skogsbränder och bilolyckor är visserligen tyvärr väntat i juli. Men samhällsdebatten stannar av och vaknar inte till förrän lagom till höstterminen börjar.
Alla partier försöker ändå under sommaren att med varierad framgång att pressa fram krystade nyheter. De bjuder in till pressträffar och lockar med jordgubbstårta. Väl på plats kan de bara presentera omkokade repriser av gamla utspel eller något så minimalt i nyhetsväg att media häpnar. Innehållet är så tunt att det inte ens håller för ett kort referat. Inte värdigt för varken lyssnare eller tittare.
Paketeringen partiledare på turné i verkligheten återkommer också varje sommar. Men det blir liksom inte åh fan-faktor på att få se Muharrem Demirok prata med folk på ett äldreboende i Åmål. Det krävs något mastigare än så.
Egentligen är sommartorkan ett enda långt gyllene tillfälle att verkligen få ut sitt budskap. De flesta målgrupper har semester och mer tid att ta sig an nyheter.
I stället för att hoppas på en halv dags uppmärksamhet kan man dra i gång en debatt som varar i en vecka. Ställa krav på politiken är ett annat bra knep.
Eller varför inte ta fram nya siffror på något konkret vardagsnära? Sådant kan man hålla på med sommaren lång.
Det är märkligt att fler inte tar chansen när det är öppet mål under så lång tid.