Krönika
Vi kan inte påstå att vi inte sett det komma; i skuggan av flera brutala krig, i skuggan av växande ojämlikhet och en väldigt kaxig regeringskonstellation som gör vad de kan för att försvåra för oppositionen, skedde så det oerhörda. Som en ond dröm: nazister stormar ett politiskt möte hos meningsmotståndare och brukar våld. I Sverige 2024. Är det här en isolerad händelse? Knappast.
Den högerextrema rörelsen understöds bland annat från Kreml, det ska vi inte glömma. Det här är ett mönster på flera håll i Europa, där högerextremister vädrar morgonluft när stämningen människor emellan blir allt hätskare. Ansvaret vilar tungt på alla partier men i synnerhet på statsminister Ulf Kristersson (M) att agera för att värna demokratin och dess mötesformer och -frihet.
Det finns krafter som inget hellre vill än att vi som förespråkar samling i en svår tid, som tror att våra olikheter berikar och stärker oss och att demokratin behöver försvaras, ska försvagas, att vi ska kura ihop och dra oss för att samlas för att förändra samhället vi lever i.
Om en dryg månad går Europa till val, det ställer saker och ting på sin spets. Vilka vill vi bli företrädda av i Bryssel? Det är ett kristallklart val mellan samling eller splittring, att rösta för eller emot en gemensam framtid. För mig är framtiden gemensam, allt annat är otänkbart. Vi måste hitta lösningar som vi alla kan leva med, med omfördelning av resurser och med respekt för människovärdet.
De våldsfantasier som ledde fram till dådet i Gubbängen existerar inte på något vis i ett vacuum. Säpo har varnat för det här, och nu fick hatet utlopp. En gräns har helt klart passerats, och samhället, med statsministern i spetsen, måste markera skarpt.
Själv har jag nog sällan varit mer sugen än nu på att knacka dörr och samtala, påminna om vad som står på spel. Det kommer sannolikt att bli en tuff EU-valrörelse, det är nu det gäller. Passiviteten är demokratins svåraste fiende att besegra, utöver att jag vill övertyga så många som möjligt att lägga sin röst på Socialdemokraterna, och på Filip Reinhag, kämpar jag och många med mig mot passiviteten - att möta de många som faktiskt inte röstar alls. De måste mobiliseras, för förändring.
Det vårt samhälle behöver i tider av ofred är samling, i det stora och i det lilla. Det behövs samling i EU, i landet Sverige, men också härhemma. Demokratin behöver försvaras, vårt sätt att leva och mötas likaså. Jag kommer att göra allt jag kan för att de värdena, för samling och människovärde, ska segra i valet till Europaparlamentet den 9 juni.
Hanna Westerén (S)
Riksdagsledamot