Krönika
Två kvinnor hamnade i toppen av det politiska styret på ön men har visat sig oförmögna att samarbeta för Gotlands befolkning och öns bästa.
Du, Eva Nypelius (C) och du, Meit Fohlin (S) inser inte att ni aldrig skulle ha varit i den position ni nu är, om inte kvinnor i generationer i hårt motstånd har slitit och samtidigt förhånats i sitt arbete inte bara för kvinnors lika värde utan också för fred och mänsklighet. Ni har inte hamnat i toppen av det politiska livet av egen kraft, ni står på våra axlar. Utan oss föregångskvinnor hade män aldrig släppt ifrån sig några privilegier eller maktförhållanden.
Män formar lagar och regelverk, hanterar klubban och brukar våld. Det visar historien. Det borde ni inse och känna inte bara ödmjukhet inför utan också ett ansvar. Min kvinnogeneration liksom generationer av kvinnor före mig har banat väg för er och vi förväntar oss att ni som kvinnor skall förstå er livsuppgift. Ert ansvar för alla människor på ön och öns framtid.
Politiska partier bygger på samma struktur som kristenheten skapade med män i topp och kvinnor i botten. Män var starka, goda. Kvinnor svaga och onda. Kristenheten sprängdes i olika samfund liksom den styrande makten i olika ideologier och partier. Men inom kyrkorna började man sakta med en ekumenisk rörelse eller gemenskaps ekologi som biskop Björn talade för. Politiska partier arbetar knappast för gemenskap snarare för egenmäktighet och splittring. Medborgare är inte betjänta av de stridigheter som pågår inom Sveriges riksdag eller Region Gotland.
Ni är inga lokomotivkvinnor, det har ni tydligt visat under de gångna åren. Ni inser inte att ni skall stå tillbaka för dem ni är satta att styra och förbättra livet för. Ni har aldrig ansträngt er att byta samtalston. I själva verket är ni inga självständiga kvinnor utan fortsätter i mäns spår och underordnar er män i respektive partiapparat. För att inte tala om SD mannen som sitter i vågskålen. Ni hade en unik chans att föra fram kvinnosamarbete och kvinnoperspektiv, men har avstått. Kom inte och säg att kvinnor inte har andra tankeföreställningar till politiska frågor utifrån sin kvinnoerfarenhet.
1976 förenade sig vitt skilda kvinnor på Fårö med en önskan om förändring i den egna vardagen. De anmälde sig till ett kvinnoläger för att lyssna, lära och utbyta tankar. Kvinnor kunde se sig själva som enskilda individer i förhållande till det övriga samhället och lärde sig förstå hur skeenden i deras tillvaro var kopplade till skeenden i det övriga samhället.
Den stora frågan är om ni två kvinnliga politiker kan se er själva i ett samhälleligt sammanhang utanför den trånga partipolitiken och föra fram öns viktiga frågor gemensamt? Ni är tack skyldiga de kvinnor vars axlar ni står på att ni befinner er i den position ni nu är Vi tackar er inte för att ni inte tar hand om den unika möjlighet till krafttag vi gett er.