Krönika
SD överträffar ofta mina vildaste farhågor. När jag tänker att ”nä men här, här går väl ändå en gräns”, så kommer det ett nytt utspel, där gränsen för hur vi bemöter varandra ytterligare förskjuts, när hatet ges ännu mer spelrum. Som både Fredrik Reinfeldt (M) och Morgan Johansson (S) konstaterat: SD ”förde in hatet i svensk politik”.
Nu ska barn – jag upprepar: barn – bestraffas genom att förnedras i sin egen närmiljö. Det är ett av de kriminalpolitiska utspel som kommit de senaste dagarna, från det parti som Ulf Kristersson (M) ämnar bygga en eventuell högerkonservativ regering på. Kristersson har ju dessutom tillstått att M och SD är överens om just kriminalpolitiken.
Ibland hamnar de politiska skillnaderna i blixtbelysning. Om ett barn utnyttjas för att springa ärenden åt gängkriminella, då har samhället ett oerhört tungt ansvar för att dra det barnet ut ur den kriminella miljön. Det du behöver som barn i en kriminell miljö är en väg ut, bättre alternativ än att vara springsjas åt äldre killar. Det sista du behöver är att förnedras genom att städa toaletter i din egen skola. I skolan ska du vara på lektion, inte på dass! Barn behöver kärlek, omsorg, utbildning. Inte förnedring och straff. När ett barn dras in i kriminalitet är det vi som samhälle som misslyckats. Det är samhällets resurser och verktygslåda som ska användas för att barnet ska få ett bättre liv.
Sällan har väl klassföraktet varit så tydligt. Udden är så tydligt riktad mot barn från utsatta områden, där de arbetslösa och trångbodda är fler, där segregationen ofta är ett faktum. Där det som krävs är fler i arbete, renovering av bostäder i utsatta områden och tillkomst av nya bostadsområden. Där samhällets närvaro måste öka, och där barnen behöver en vuxenvärld både hemma och i skolan som ständigt vägleder mot ett tryggt liv.
Avståndet mellan SD och barn från utsatta områden är så avgrundsdjup. Det finns inte en tanke om att vi som beslutsfattare har ett ansvar att bygga ett land för alla barn. Betänk för ett ögonblick att du som liten – i 9–10-årsåldern som SD resonerar kring – istället för att vara på lektion eller leka på rasten, ska skura toaletten. Blir du mer studiemotiverad? Är du lika mycket värd som andra barn? Är du en del av samhällsgemenskapen?
När ett barn hamnat snett – till och med riktigt snett – ska vi med samhällets samlade kraft lotsa barnet rätt igen. Det kräver tid och engagemang, men det är värt det. Vi har inte råd att tappa en enda unge. Vårt Sverige kan bättre än så här. Långt bättre. Det finns många skäl att hålla SD borta från Rosenbad. Barnets bästa seglade nyss upp som ett av de tyngsta.
Hanna Westerén (S), riksdagsledamot