Debatt
Moderaternas vice partiledare Elisabeth Svantesson intervjuades i onsdagens 30 minuter. Ett program som ger så mycket mer än det tjafs och prat i munnen på varandra, som partiledardebatterna är. Jag håller med Barbro Engman som i sin krönika, 15 oktober, här på Gotlands Folkblads sida, vill ha ett helt annat upplägg med de två tänkbara blocken var för sig får förklara vad de har gemensamt och vad de är oense om.
I SVT:s "30 minuter" är fokus på en enda person och programledaren gör sitt bästa för att få svar på frågor. Nu hade han det svårt med Svantesson som svarade undvikande på de flesta knepiga frågorna.
Det mest iögonfallande var att hon i programmet ångrade vad hon sa 2016, när hon sa att ”Delar av deras politik är rasistisk eftersom den bygger på ett ”vi och dem”.” Hon tyckte egentligen inte så då, men följde med strömmen då alla gärna ville hitta de här etiketterna, menade hon dessutom.
Det är egentligen inte förvånande efter att Ulf Kristersson gjort en helomvändning i politiken och totalt suddat ut Reinfeldts ”Nya moderaterna” från partiet. Från att ha lovat överlevare från förintelselägren att aldrig samtala med SD har det nu gått så långt att en arbetsgrupp med M och SD sitter ner och diskuterar vad de är överens om i den kommande budgetförhandlingen.
Samtidigt har både Busch (KD) och Åkesson (SD) kraftigt protesterat över att de kallas det blåbruna blocket. Men det är ett faktum att Språkrådet förklarar blåbrun som ”Politiska samarbeten mellan traditionella högerpartier och främlingsfientliga, högerextrema eller högerpopulistiska partier”. Likaväl som det finns ett rödgrönt block. Eller det nya ”trafikljusblocket” i Tyskland.
Svantessons bortförklaring ger nya funderingar. Om hon 2016 och tyckte att SD hade en delvis rasistisk politik, men följde strömmen, hur är det då idag? Följer hon strömmen nu också när hon inte tycker att SD har en delvis rasistisk politik? Och kommer hon att ändra sig igen om opinionen åter vänder?
Att SD har en vindflöjelpolitik, där någon i partitoppen kastar ut ett förslag och håller sedan upp ett finger för att känna efter vart vinden blåser, känner vi till. Från att ha lockat arbetare har man lunchat med arbetsgivarsidan och helt vänt riktning. Nu gör M på ett liknande sätt, vilket är mer förvånande.
Det blåbruna blocket vill inte förknippas med det bruna. De kanske ska kallas vindflöjelblocket istället?
Men vem vågar rösta på ett vindflöjelparti när man inte vet vad de tycker nästa år?