Krönika
Dagarna efter valet är en tid av oro. Inte bara för de väljare som är besvikna på valresultatet. Utan i allra högsta grad även för alla politiker. Från fritidspolitiker till statsråd. Förhoppningar grusas, makt försvinner, riksdagsmandat tappas och framtiden är oviss.
Politiker är en onödigt utskälld grupp som kämpar på i demokratins tjänst med högar av handlingar, oändligt långa kvällsmöten och sega beslutsprocesser. Särskild guldstjärna ska fritidspolitikerna ha. De har ingen stab som hjälper till med talepunkter och underlag. Medborgare vill prata vindkraftsparker och problem i äldreomsorgen i matbutiken och en snabb runda på stan kan ta timmar.
Regeringen befinner sig däremot i maktens centrum där stödet är stort. Egen chaufför, politisk ledning, departement med hundratals anställda och hög lön är deras vardag. Men alla politiker lever med vetskapen att det kan ta slut imorgon. Antingen säger väljarna sitt eller så har ens eget parti andra planer. En del ställer till det helt på egen hand. Det är ingen dans på rosor och hugg i ryggen kan komma närsomhelst. Därför måste alla politiker alltid ha plan B redo i bakfickan. Återgå till tidigare arbete, söka nytt eller studera. Och det behöver inte vara en katastrof när strålkastarljuset slocknar även om identiteteten som politiker är stark. Erfarenhet från politiken ger färdigheter inom en mängd områden; ledarskap, förhandling, sakkunskaper, samarbete och en stor insikt i hur samhället fungerar.
Just nu svämmar sociala medier över av inlägg där glada och lyckliga politiker tackar för förnyat förtroende. Andra berättar stolt om nya viktiga jobb och några lyfter rätt skamlöst alla trevligheter de gör på fallskärmens och skattebetalarnas bekostnad. En del beskriver detaljerat hur besvikna de är för att inte ha nått ända fram. Uppdrag tar slut och någon annan kniper platsen i riksdagen eller fullmäktige. Ett särskilt gäng sätter på ljud på mobilen så de för allt i världen inte ska missa ett samtal inför regeringsbildningen. Flera känner sig kallade, få blir utvalda.
En orolig tid som sagt, men oavsett partitillhörighet, är politiska uppdrag alltid till låns. Precis som Magdalena Andersson nu får ta sitt pick och pack från Sagerska och flytta hem till huset i Nacka igen så är det många andra som också får säga tack och hej. Så är spelreglerna i en fungerande demokrati. Med det sagt borde fler engagera sig politiskt. Att få väljarnas förtroende att bidra till ett bättre samhälle är någonting alldeles extra fint.