Krönika
Att nå politiska mål är ingen konst. Man måste bara vara lite uppfinningsrik och ”tänka utanför boxen”. Organisationer och företag söker efter kreativa personer som kan tänka lite mera brett och fritt. Politiker är inga dumma förebilder när det kommer till kreativt tänkande.
Man vill minska segregationen fast man jobbar på att öka den, vilket väl får betraktas som en oerhört kreativa idé. Så nu byggs det baracker där de anställda ska bo på, 8,5 kvm för 6 000 kr/månad, under tiden de bidrar till den gröna omställningen. I Skellefteå växer antalet arbetarbaracker, allt ska vara på plats när industrin växer, utom just riktiga bostäder då. Man ska flytta dit jobben (och barackerna) finns säger arbetsmarknadsministern Johan Pehrson.
Segregationen är på plats direkt.
De som inte kan få tag i en bostad kämpar i utkanterna, de flyttar hit och dit i åratal i tillfälliga andrahandsboende utan att kunna rota sig, studera, ta ett jobb eller bilda familj. En växande form av segregation som främst drabbar de unga.
Vi tycker att det är nödvändigt att bygga hyresrätter, försäkrar de flesta politiker, men det är ingenting för dem. De bor i villor och radhus, lätträknade är de riksdagsledamöter, ministrar, styrelseledamöter i allmännyttan och vd:ar som bor i hyresrätt. Att komma ihåg att villor behöver renoveras ligger nära till hands, men det verkar vara svårare att inse att det också gäller hyresrätter. Och vips så går våra skattepengar - Rot-avdrag- till renoveringar i det ägda boendet och segregationen ökar lite till.
Ingenting kan påskynda åtskillnaden mellan människor som marknadshyror, ut med de som inte kan betala och in med de privilegierade. Den ekonomiska zonindelningen av våra samhällen når sin fullbordan genom allt högre hyror.
Sommarboende köper upp fastigheter och tränger undan de fastboende som inte kan konkurrera med de höga fastighetspriserna, i typ Visby, eller i populära semesterorter, typ Ljugarn.
Vi kan nå klimatmålen genom att öka utsläppen, är ett annat exempel på någon som tänkt utanför boxen. Man behöver inte hålla sig till de mål som EU och riksdagen bestämt, man kan nog få väljarna att tro att klimatmålen är mera möjliga att nå om man först ökar utsläppen, en något udda tanke som blivit regeringspolitik.
När man minskar antalet vårdplatser och personal kan ändå vården garanteras. Detta löfte är vanligt förekommande under semesterperioder, men också när regionerna saknar pengar och måste dra ner på resurserna.
Att försöka slå blå dunster i ögonen på människor ger nog en kortvarig politisk lycka ändå.
Barbro Engman, oberoende skribent