Krönika
Just nu haglar dråpslagen mot Gotland. Jag tänker främst på att regeringen lämnar Gotland åt sitt öde ifråga om transport av prover och blodprodukter, och att vår energiomställning - intimt förknippad med tillkomst av vindkraftsparker till havs - helt har pausats.
När det gäller transport av prover och blodprodukter häpnar jag ärligt talat över svaret från regeringen. Ansvaret för att hela landet ska leva och för att elementära behov av livsviktiga transporter säkerställs vilar tungt på varje anständig regering. Svaret från statssekreteraren vittnar dock om att man inte ens kontrollerat eventuell befogenheter för respektive flygplats.
Att hänvisa till trafiken från Bromma till Gotland, när nödvändig certifiering saknas, tyder på att man endera inte läst på alternativt helt enkelt inte bryr sig.
I en situation där neddragningar i vården redan riskerar liv och lem, blir oron för att stå utan provkapacitet och nödvändiga blodprodukter ytterligare sten på bördan.
Under november och december är Gotland utlämnade till att klara sig med en dubbeltur till Arlanda alternativt Göteborg i veckan (!) samt egna eventuella nödlösningar med helikopter. Det säger sig självt att det är ett oerhört högt spel. Den jämlika sjukvården som stipuleras i hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf urvattnas alltmer.
Jag kommer att möta infrastrukturminister Andreas Carlson (KD) i en debatt om det här i närtid. Han lär inte ha ändrat sig, likväl måste frågan ställas om hur det här rimmar med grundläggande infrastruktur i hela landet. Att Gotland så tydligt skärs av i tider av skärpt beredskap är inget annat än skamligt.
Regeringens nej till alla havsbaserade vindkraftsparker utom en (i väst), är ett beslut med nästan oöverblickbara konsekvenser. Energiomställningen brådskar och för Gotlands del är vindkraft ett energislag vi räknat med under lång tid, och som tjänat oss väl.
Jag sörjer verkligen de förlorade år i omställning som vi nu går till mötes, men också de tusentals åretruntjobb som fryser inne i spåren av alla nej.
Jag blir också konfunderad, liksom mången annan, över att andra länder med försvarsintressen i Östersjön lyckas bygga vindkraftsparker till havs. Varför kan de, men inte vi?
Nog visste jag att det fanns motstånd mot vindkraft i regeringsunderlaget, men att rakt av säga nej till ny vindkraft i nivå med hela Sveriges befintliga elkonsumtion, det trotsar all rimlighet. Därtill blir man svaret skyldig kring hur Sverige på kort sikt ska få den tillförsel vi såväl behöver.
Att man är svaret skyldig ifråga om säkrade transporter av prover och blodprodukter behöver knappast sägas.
Hanna Westerén (S)
Riksdagsledamot