Krönika
När Stefan Löfven var liten och behövde omsorg fanns samhället där med sitt skyddsnät. I dag hamnar pojkar i samma situation på HVB- och SIS-hem och rekryteras till gängkriminalitet.
Stefan Löfvens resa från fosterbarn till statsminister är en del av svensk välfärdshistoria. Hans livsresa är känd sedan många år. Men när man läser i hans nysläppta memoarer Svetsare och statsminister så återuppväcks känslan av förundran.
Först en tuff start där Löfvens biologiska mamma under svåra omständigheter lämnar bort honom som bebis. Och då kliver samhällets instanser in och tar hand om honom.
Som en vakande hand ser man steg för steg till att värna det lilla barnets trygghet och omsorg. En familj i Ådalen öppnar sedan upp sitt hem och välkomnar en liten Stefan.
Där växer han upp i trygghet i den bästa av världar. Ett klassiskt arbetarklasshem där ingen förhävde sig. Livet fylls av sport, ett växande politiskt intresse och livet på landet. Visserligen är han född i Stockholm, men dialekten är för alltid präglad av Ångermanland.
Jobb som svetsare, ingen färdig akademisk examen och fackligt aktiv i många år. Åren rullar på för Stefan Löfven och en vacker dag kommer frågan han efter lite motstånd tackar ja till.
Han väljs till partiledare för Socialdemokraterna. Ingen roll han varken strävat efter eller drömt om.
Återigen spelar arbetarklassbakgrunden roll. Plikt och ansvar för det gemensamma däremot, det är viktigt för honom.
Efter valet 2014 kan Socialdemokraterna bilda regering med Miljöpartiet och Stefan Löfven blir statsminister.
En ren omöjlighet med hans bakgrund i de flesta andra länder. Just därför är det här något att vara stolt över, för det visar att alla har en chans i Sverige. En fungerande välfärd är en förutsättning.
En del barn behöver samhällets vård även i dag. Ibland går det redan i förskolan att gissa vilka som kommer hamna snett senare i livet. Och halkar man ur som liten finns risken att det några år senare blir fosterhem och vistelse på HVB- eller SIS-hem.
Platser som borde vara ett stöd och ett avstamp för ett bättre liv men som så många gånger är totala motsatsen. Media rapporterar om gängmedlemmar som både driver och jobbar på boenden.
Samtidigt som de i en del fall även rekryterar unga för att begå våldsdåd. I flera fall med skjutningar misstänks gärningsmännen varit barn som var på rymmen från HVB-hem.
Fortsätter samhällets instanser fallera kring hur de tar hand om utsatta barn kommer aldrig ett fosterbarn bli statsminister igen.