Krönika
Socialdemokraterna har lagt fram en skuggbudget, en skuggbudget som tar sikte på sammanhållning och gemensam styrka. Sällan har väl just sammanhållning och gemensam styrka känts så nödvändigt och obeskrivligt viktigt, men likväl fjärran.
Det svenska samhället har under decennier präglats av hög tillit, till varandra och till samhällets institutioner. I dag, när barn mördar barn, och när välfärden på många håll inte förmår leverera det medborgarna har rätt att förvänta sig, naggas tilliten i kanten. Många drar öronen åt sig och försöker se om sitt hus. Det här är livsfarligt, men inte oundvikligt.
Det finns vägval, och Sverige står inför ett sådant i detta nu. SD-regeringen har alla möjligheter i världen att prioritera det gemensamma, att skjuta till medel så att välfärden förmår leverera på sitt uppdrag, så att nyrekryteringen till gängen stoppas, och stärka sammanhållningen.
Än så länge ser vi inget av sådana ambitioner från den sittande regeringen. Dessvärre förefaller den just sitta. Evidensen för kraften i det förebyggande arbetet är överväldigande, men regeringen väljer att sitta kvar och titta åt ett annat håll. Varenda region i Sverige går med underskott, med snudd på oöverblickbara konsekvenser för så väl kompetensförsörjning som patientsäkerhet. Regeringen väljer att sitta kvar, skjuta till en skärv och sedan titta bort. Det är givet att det här påverkar hur vi medmänniskor och medborgare uppfattar vår roll i tillvaron.
Grupp ställs mot grupp, klyftorna ökar, och medan medel- och överklass fortsätter att renovera och köpa billiga städtjänster som om det inte fanns en morgondag, förnekas behövande barnfamiljer extra barnbidrag och underhållsstöd. Att man därtill cementerar den djupt orättvisa funkisskatten, förstärker bara bilden av en regering som säger sig vilja ena landet, men i nästa andetag sjösätter nya åtgärder för att öka skillnaderna mellan de som har och de som inte har.
Det är ett kritiskt läge, ett fasansfullt invasionskrig pågår i vårt närområde, civilbefolkningen slaktas i Israel och Palestina och i tider som dessa, behöver ett land stå enat. Med gemensam beredskap, för kris och krig, men också för klimathot, inflation, skriande bostadsbrist och en pågående välfärdskris. Beredskap och sammanhållning tarvar rätt prioriteringar, inte en regering som sitter still i båten och vid väl valda tillfällen sår split grupper och människor emellan.
För varje dag som den här regeringen sitter där den sitter, blir Sverige fattigare och farligare. Det här duger inte, Sverige förtjänar långt bättre, både i fråga om sammanhållning som insatser för att bygga gemensam styrka.
Hanna Westerén (S), riksdagsledamot