Krönika
Vansinnesdådet i Örebro, som släckte tio människors liv, lämnar mig ingen ro. Så outsägligt grymt, så ofattbart. Jag är dock också djupt berörd av all den kärlek, omsorg och uppslutning som visats de mördades familjer, och hela staden Örebro.
Men jag kan inte sluta fråga mig hur det kunde ske, och hur vi skyddar varandra från det besinningslösa våldet. Det är därtill svårt att komma runt att alla de mördade hade annan etnisk bakgrund än svensk. Polisen menar att offren var slumpvis utvalda och det stämmer säkert vid en första anblick. Ändå tog sig gärningsmannen till en plats där merparten av besökarna har just annan etnisk bakgrund. Är det en slump? Jag betvivlar det.
På nätet hyllas gärningsmannen av de högerextrema och likställs med andra gärningsmän som skjutit invandrare.
Det är ett sådant fattigdomsbevis för vårt land att landet år 2025 är så polariserat och att så många upplever sig som andra klassens invånare. Att man som invandrare upplever sig som en måltavla, och därtill att gärningsmannen uppenbarligen under så lång tid, genom så många instanser, kunnat gå helt under radarn.
Vansinnesdådet, i all sin brutalitet, sätter ljus på vårt samhälles brister, på vårt behov av mer sammanhållning, mer uppslutning kring det som är sunt, och gott. Inget samhälle har någonsin blivit framgångsrikt, starkt och uthålligt genom att särskilja, och låta hat och fördomar få fritt utlopp.
Ansvaret vilar tungt på statsministern att samla nationen och ta oss vidare, mot förståelse, inkludering och sammanhållning. Det var ju också delvis det han lyfte i sitt tal till nationen, och det är en god början.
Dock är det ofrånkomligt att han regerar med SD:s goda vilja. Inget sker, utan att SD gett sitt godkännande. Partier som SD frodas i tider av oro, orättvisa och upplevt främlingskap, det bör vi komma ihåg. SD:s Jimmie Åkesson är dessutom den ende av partiledarna som inte besökt Örebro. Det är oerhört respektlöst mot de mördade, och deras efterlevande.
Jag skulle också önska att den regering Kristersson leder skulle vara mer öppen för dialog och samling. Det som skedde i Örebro är oöverträffat i Sveriges moderna historia, och det sker i en tid där regeringen erkänner sig ha förlorat kontrollen över våldsutvecklingen. Då, om någon gång, är det väl dags att samlas och finna gemensamma nämnare, förutsättningar för ett mer respektfullt samtal i det offentliga rummet, och en kartbild som visar vägen mot en ljusare och mer hållbar, gemensam framtid. Varje dag som går utan att det initiativet tas, är en förlust för oss som samhälle.
Hanna Westerén (S)
Riksdagsledamot