Krönika
Alla som är politiskt aktiva har nog någon gång suckat över att verkligheten inte alltid hänger ihop med hur man skulle önska att somligt låg till. Det som nu sker i regeringens försorg i samband med budgeten är dock häpnadsväckande. Tydligen har just verkligheten kommit ikapp regeringen och deras herre, SD. Av elpriskompensation blev det en halvdan konstruktion, av bränsleprissänkningarna blev det vad som inte ens kvalar som en tummetott och hur det ska gå för välfärdens verksamheter står skrivet i stjärnorna.
Vi ska vara varsamma med orden, men det är fråga om lurendrejeri. Det haglade med fagra vallöften innan valet, i många fall renodlade plånboksfrågor där hårt pressade hushåll litade på och röstade för lindring. En lindring som nu uteblir eller blir avsevärt mindre än utlovat, detta då verkligheten kommit ikapp. Många, inte minst många svenska hushåll, har levt mitt i den och sett dess bistrare ansikte, länge redan. Sverige har en stolt tradition av regeringar – oavsett färg – som i relativt hög utsträckning infriar vallöften. Mycket kan ske på fyra år, men starten är allt annat än lovande och kanske är traditionen bruten. Det är trots allt rätt stor skillnad mellan 14 öre och 10 kronor, för att bara ta ett exempel.
Jag måste dock än en gång lyfta oron för klimatet och Sveriges utsläpp. Utöver att den nytillträdda regeringen skär skoningslöst i klimat- och miljöbudgeten, tuffar man vidare och slaktar reduktionsplikten. Reduktionsplikten, att vi gradvis blandar i mer och mer förnybart i tanken, är ett av de mest kraftfulla verktygen vi har för att pressa ner utsläppen i transportsektorn. Att sänka inblandningen, så lågt man bara vågar, är ju en möjlighet man har, men jag menar att man i så fall är skyldig att förklara hur utsläppen istället ska pressas ner. Parallellt med slaget mot reduktionsplikten, klipper man till och slopar bonus i bonus-malussystemet, med ETT dygns varsel. Utöver att det är ett bakslag i klimatarbetet är det oerhört respektlöst mot både företag och konsumenter, som förtjänar bättre framförhållning än så här.
Den kärnkraft som man skulle lösa allsköns utmaningar med, inte minst ifråga om såväl elpriser som klimat, lyser också med sin frånvaro. Jag vill inte ha kärnkraft, men jag undrar ändå hur det är möjligt att föra väljarna bakom ljuset i den här omfattningen. Med vilket syfte och till vilken nytta?
Jag knackade mycket dörr i valrörelsen, och pratade jobb och klimat, trygghet och välfärd. Vårt socialdemokratiska budskap då var: ”vårt Sverige kan bättre”. Det budskapet står sig väldigt starkt givet det vi hittills sett av SD:s regering.
Hanna Westerén (S), riksdagsledamot