Krönika
Cementa fick nej till fortsatt kalkbrytning av Mark- och miljööverdomstolen och det ser mörkt ut för kalkindustrin på Gotland. Cementa kunde inte bevisa att brytningen inte påverkar omgivningen negativt.
Många jublar nog åt beskedet, men även en stor besvikelse för de som drabbas. Jag tycker att beslutet är bra eftersom det handlar om en bevisbörda bortom allt tvivel. När Nordkalk fick nej så blandade sig myndigheter och regering i en pågående domstolsprocess, vilket jag var väldigt kritisk emot.
Domstolen med all den sakkunskap de har till sitt förfogande skall avgöra komplicerade frågor, inte regeringen och andra myndigheter i detta fall. Hade mark- och miljööverdomstolen fått fullfölja Nordkalks ansökan så tror jag att det lett till samma resultat som den nu avkunnade domen mot Cementa.
Jag fick en hel del kritik för min hållning, men det var den politiska processen jag var kritisk emot och jag var väldigt tydlig med det i mina kontakter med miljödepartementet och regeringen 2015, efter beslutet om Ojnareskogen som naturskyddsområde.
Under mina 40 år i politiken så har cementindustrin på Gotland varit viktig för jobben och under lång tid så gick jobben före miljön. LO-facken, som hade en stark ställning på 1970-talet, markerade hårt mot den begynnande miljörörelse som började växa fram. Gradvis har detta förändrats och nu är det tvärtom, miljön går före arbete i många fall.
Jag minns ett studiebesök i Slite på 1980-talet där kommunfullmäktiges ledamöter bussades runt för att se produktionen och avslutade med information och frågestund. En av fullmäktiges ledamöter ställde frågan till Cementas företagsledning om hur mycket kalksten det finns och hur länge den kunde brytas. Platschefen stoltserade med att säga att det är långt till Visby.
Det var ett mycket kaxigt uttalande men det präglade den optimism som då fanns inom kalkindustrin. Nu vet vi att Cementas kalkstensbrytning inte kommer förbi Tingstäde träsk som utgör en vital del Gotlands vattenförsörjning. Kalken är inte den enda viktiga bergarten eller metallen som tas upp ur jorden.
Vi använder mycket av naturens resurser i vår produktion och det får mig att fundera över framtidens varuproduktion om vi inte kan använda jordens tillgångar. Hur långt fram ligger forskningen kring alternativ som inte skadar naturen och vår framtid?
Eller är det oundvikligt att vi måste nyttja naturens resurser för att kunna fortsätta våra liv? Jag vet inte men helt klart är att vi måste hushålla med naturens resurser.