Krönika
Januariavtalet (JA) har fallit och de partier som känt sig fastnaglade vid de 73 punkterna i avtalet kan andas ut. Fast inte helt och hållet. Viss syrebrist kvarstår efter att Annie Lööf fått igenom nya krav för att släppa fram Stefan Löfven som statsminister.
Det finns stora åsiktsskillnader mellan januaripartierna. Men även mellan partierna och deras väljare är det ett stort åsiktsgap.
70 procent av C-väljarna tycker exempelvis att man ska begränsa vinsterna i välfärden. Trots detta massiva motstånd i det egna partiet så fick Annie Lööf in punkt 9 i JA.
”Regeringen kommer inte att driva eller arbeta vidare med förslag om vinstförbud eller andra förslag med syfte att införa vinstbegränsningar för privata aktörer i välfärden”
Att skriva ett avtal där, i det här fallet S, förbinder sig att vara tyst och lägga sin egen politik åt sidan är en slags politisk tystnadskultur. Man bekräftar sin sammanhållning genom tystnad.
Så medan motståndet mot alla slags marknadsexperiment växte sig starkare, inte minst inom S, så möttes det av beskedet att S står vid sitt ord inte vid sina åsikter. Detta är bara ett enkelt konstaterande.
Jag är medveten om att de flesta hävdar att det är så det måste fungera, det fanns inga andra alternativ. Politik är konsten att smälta samman oförenliga ståndpunkter
Men så kom befrielsen, Januariavtalet upphörde att existera. Lena Rådström Baastad, partisekreterare S, var löst från tystnadslöftet och i sitt Almedalstal sa hon - ”Nu får det vara slut på vinstjakt och marknadsexperiment.”
I en debattartikel i Aftonbladet kräver S ”att samhället tar kontroll över de misslyckade marknadsexperimenten och att vinstjakten i skolan, vården och omsorgen stoppas”. Ord och inga visor har ersatt januariavtalets förbud mot både ord och visor.
Trots att en majoritet, även inom C, säger nej till marknadshyror så rubbar det inte Annie Lööf. P 44 i JA, om marknadshyror, föll bort först när V krävde det. Visserligen behövdes det en regeringskris men sedan kunde tystnaden brytas.
Nu kan S damma av sitt gamla kampanjmaterial och med förnyad energi avfärda alla tankar på marknadshyror inklusive fri hyressättning i nyproduktion, som S tidigare ansåg vara en inkörsport till marknadshyror i hela beståndet.
Sju av tio väljare är emot marknadshyror och motståndet är störst bland dem som röstar på de rödgröna partierna. Så här spelar S mot öppet mål.
Det troliga är dock att nästa valresultat inte ändrar på det jämna och låsta läget. Men en stilla förhoppning är ändå att det är de partier som har en någorlunda likartad politik som står för avtalsskrivandet nästa gång.
Barbro Engman