Krönika
”Nu, grova smide från min tankesmedja, skall släggan gå och pröva vad du tål”, skriver Erik Axel Karlfeldt i sin dikt Rimsmeden.
En tankesmedja som verkligen prövar vad man tål är Timbro, Sveriges största och näringslivets egen smedja. De smidda tankarna läggs ut till försäljning, framförallt till de partier som vill minska politikens makt.
Timbro anser att statens makt över människor och företag ska minska, att rätten att utforma sitt eget liv ska stärkas samt att valfrihet är viktigare än ekonomisk jämlikhet.
Principen om att politiken ska hålla fingrarna borta ska däremot inte gälla skolor med hög andel elever med utländsk bakgrund.
Där ska utbildningsmodellen ”No excuses” införas, det innebär högre förväntningar på uppförande, längre skoldagar, undervisning på lördagar, obligatorisk sommarskola och skoluniform.
Timbro slåss för individuella rättigheter och pluralism, ett öppet samhälle, med marknadsekonomi, privat ägande och avtalsfrihet.
Man måste ge dem att de varit framgångsrika, de stora pengar de får från näringslivet har omvandlats till regeringspolitik.
Timbro vill rensa upp i förbudsträsket, samhället måste sluta behandla vuxna som dagisbarn.
Inga folkhälsoivrare ska lägga sig i när och hur vi dricker alkohol.
Det är orimligt att nattklubbar bara får ha öppet till kl 05.00, det ska vara öppet dygnet runt, alkoholskatten ska minska, det ska vara tillåtet att dricka öl på gatan samt röka lite här och var.
Då kan vi känna oss vuxna och lulla omkring dygnets alla timmar.
Att alkohol får människor att bete sig korkat och ställa till det för sig själva och andra är inget som Timbro tycker att man behöver bry sig om.
Benjamin Dousa, tidigare vd Timbro, nu vd för Företagarna, vill få fart på byggandet och då krävs det att man kapar dagens regelverk med motorsåg.
Bygg på stränderna, minska antalet tillstånd, anpassa inte alla byggnader så att de blir tillgängliga för alla och ta bort onödiga bullerregler.
Sedan har vi givetvis kravet på marknadshyror, som ingen regering hittills köpt, men varför bry sig om sådana petitesser.
Dousa menar att hyresregleringen, som för övrigt avskaffades 1974, avskräcker byggföretagen från att bygga.
Förmodligen är de mera avskräckta av att hyrorna i nyproduktionen är så höga så ingen har råd att bo där.
Men i den värld Timbro lever så kommer marknadshyror att leda till lägre hyror.
Timbro borde kasta ett getöga på andrahandsmarknaden.
Där blev det lättare att hyra ut, utbudet ökade men ”hyr och häpna” hyrorna ökade i rekordfart.
Barbro Engman, oberoende skribent