Krönika
Centerpartiets ungdomsförbund, CUF, vill avskaffa ”onödiga sosselagar (LAS) som skyddar Britt-Marie, 45, som har suttit kvar i fikarummet flera år ”.
Att lansera den kaffedrickande latmasken Britt-Marie, 45, som exempel på att tryggheten på arbetsmarknaden har gått för långt var en lyckad idé. Den nye ordföranden, Reká Tolnai, blev känd över en natt.
I en intervju i TV 4 visade det sig att hon inte visste särskilt mycket om arbetsmarknadslagarna. Men vad gör det ”man måste komma ihåg att nu vet 500 000 människor vem jag är”.
Det finns förstås ingen lag som tvingar arbetsgivare att ha kvar anställda som parkerat sig i fikarummet.
Men det är inget skäl för att glömma Britt-Marie. Hon kommer att återuppstå under andra namn och åldrar i kampen mot LAS.
Vill man bli medlem i ett parti söker man sig till ett där man känner sig hemma. Så är det för alla inklusive för C och anhängare av SD.
Fast Jimmie Åkesson lyckas se förvånad ut varje gång den skit deras medlemmar sprider på sociala medier uppmärksammas. Att de har hamnat hos SD är ju inte något mysterium precis.
Annie Lööf blev nog inte ett dugg förvånad när CUF deklarerade att gamla sosselagar måste bort. Det ligger helt i linje med vad C tycker.
Åldern för när man anses vara ålderstigen är nu nere på 45 år.
Det kan man förstås rycka på axlarna åt, det mest utmärkande för 20-åringar är väl att de har svårt att föreställa sig att de kan bli 45 år eller ännu värre pensionärer.
Men de kommer att bli äldre och mycket tyder på att de kommer att bli makthavare. För nästan alla partiledare har börjat sina karriärer i ett ungdomsförbund.
Annie Lööf skrev i tidig ålder motioner om att införa marknadshyror. Nu har hon fått det stora S-partiet på fall och vägen mot marknadshyror har inletts.
Matilda Ekeblad, moderaternas ungdomsförbund, ”vill kasta public service på historiens soptipp, där den faktiskt hör hemma.”
Det bör man inte vifta bort en dag kan ett sådant förslag ligga på riksdagens bord.
Ulf Kristersson förklarade, när han var 26 år, att han såg som sitt uppdrag att ”bekämpa och avveckla välfärdsstaten”.
I sin bok, Non-working generation, jämför han den svenska arbetsmarknaden med apartheid. En av de svenska apartheidlagarna är anställningstryggheten och de anställda beskrevs som ”ett folk som desillusionerat sitter och samlar damm på landets kontor” .
De hade inte hunnit ända till fikarummet på den tiden utan de hade ”ockuperat sina arbetsplatser, tryckt på den röda upptaget-knappen och surrat fast sig vid skrivbordsstolarna.”
Så granska ungdomsförbunden innan du väljer parti, då vet du vad som komma skall.