Krönika
På torsdag har Putins hänsynslösa invasion av Ukraina pågått i en månad. Det finns ljuspunkter, som det ofattbara ukrainska motståndet mot en övermäktig men uppenbart illa organiserad angripare, men det är likväl mörkt nu.
I det här läget prioriterar den socialdemokratiska regeringen stenhårt; Ryssland ska betala ett skyhögt pris för sina övergrepp, Ukraina måste stöttas och Sverige ska stärkas.
Att stärka Sverige måste vara ett arbete på flera nivåer, på kort och lång sikt. Det som både pandemin och nu pågående krig visar oss, är de sårbarheter vi ännu står med, inte minst i termer av försörjning. Arbetet med att göra oss oberoende av olja och gas har uppenbart gått för långsamt, tempot måste öka. Både för att göra oss mer oberoende, men också för att kampen för ett bättre klimat måste pågå parallellt med insatser för att pressa Ryssland och stötta Ukraina.
Svenska hushåll är under stark press för närvarande. Priserna ökar på boende, drivmedel, el, och livsmedel. Självklart ska en regering i det här läget lindra bördorna för hushållen och så sker också, genom den socialdemokratiska regeringens nyligen aviserade sänkning av drivmedelspriser, förändrat reseavdrag och även ett bilstöd. Därtill pausas reduktionsplikten på årets nivå. Rätt och rimligt i en svår tid.
Reduktionsplikten är dock under attack, från både vänster och höger, där man just nu tävlar om att vattna ur den så mycket man orkar. Det i en tid när långsiktigt hållbara spelregler sällan varit mer efterfrågade. Reduktionsplikten, det vill säga att vi gradvis blandar in mer förnybart i bränslet, är ett av de viktigaste verktyg vi har, för att nå klimatmålen. Att kasta den överbord är både kortsiktigt och dumt. Det är därtill ett slag i ansiktet mot de aktörer som tagit fasta på att Sverige ska ställa om, och riggat sin produktion för att förse marknaden med mer förnybart bränsle.
En viktig del i att stärka Sverige är att konsekvent och stadigt förbättra villkoren för inhemsk produktion och därmed förbättra vår försörjningsförmåga. Det har varit känt länge att vi behöver öka den inhemska produktionen av biobränslen. Den socialdemokratiska regeringen har agerat kraftfullt för att vässa incitamenten för hållbara aktörer. Att bibehålla reduktionsplikten på befintlig nivå bedöms inte hota den inhemska produktionen. Att försämra reduktionsplikten får däremot långtgående konsekvenser, för klimatet och för svensk försörjningsförmåga. Det hindrar inte oheliga allianser i Sveriges riksdag från att göra just det (genom helt orealistiska förslag!). Tajmingen kunde knappast vara sämre.
Hanna Westerén (S), riksdagsledamot