Ledare
Under min tid som fackligt aktiv inom industrin kom jag i kontakt med en arbetsplats som jag aldrig kommer att glömma. Orsaken är att det som hände där är ett skolexempel på besparingar som tydligt försämrar servicegraden och därmed även arbetsmiljön för de anställda.
Företaget hade anställda som skötte allt från produktion till fastighetsservice i den fastighet man var verksam. Uppstod något problem, exempelvis droppande kranar, kunde man bara säga till en av sina arbetskamrater som skötte fastigheten och felet var avhjälpt. Arbetssättet fungerade utmärkt och det var sällan som fel utvecklades till större problem då de togs om hand så gott som genast. Servicepersonalen var omtyckt då de fixade det mesta och övrig personal kände att det ansvar de tog för arbetsplatsen genom att rapportera fel uppskattades. Men så skulle det sparas pengar. Serviceavdelningen knoppades av och togs över av ett annat företag. Ett avtal skapades mellan de två bolagen för att formalisera vad som skulle göras och hur samarbetet skulle gå till. Det nya serviceföretaget skulle göra ett löpande underhåll vilket de fick en fast summa för och allt förutom det som ingick i löpande blev en extra kostnad för det producerande bolaget. Plötsligt var den en mur mellan de forna arbetskamraterna. En droppande kran innebar inte längre ett samtal, utan en administrativ arbetsinsats som få orkade med. Vaktmästarna fick strikta order om att bara jobba med de arbetsorder de fick och ignorera sina forna arbetskamraters vädjan om hjälp. Följderna blev en fastighet som få tog ansvar för, forna arbetskamrater som blev ovänner och servicepersonal som mådde dåligt då de inte längre fick ge service.
Jag ser liknande utveckling inom Region Gotland. Upphandlade verksamheter som blir extremt osmidiga och anställda som tvingas minska ner på en service vi gotlänningar tar för given. Restriktionerna om färre passagerare i kollektivtrafikens bussar blev ett stort problem när semestrar och skollov tog slut. Halvfulla bussar fick inte ta upp fler passagerare vilket innebar att många pendlare lämnades kvar på busshållplatserna. Att sätta in fler bussar var ett alternativ, men avtalet var begränsande i den frågan. En given lösning på bussbristen hade varit att sätta in bussar från de gotländska bussbolag som erbjöd sina tjänster, men det gav avtalet inte tillåtelse till.
Ett generellt exempel är hemtjänsten där enbart det som personen har fått rätt att få hjälp med som får utföras. Dessutom bara när det är schemalagt. De som är anställda inom hemtjänsten har ofta fått lämna sitt servicetänkande hemma för att säkerställa att deras scheman håller och att de själva får möjlighet till lunch utan att tvingas kasta i sig maten.
När vi blir lockade av skattesänkningar och mer pengar i fickan ska vi också fundera på vilken annan välfärdsservice vi anser överflödig än möjligheten till extra bussar och några minuters samtal med våra äldre. För besparingar leder till sämre service.