Debatt
Äntligen blev Magdalena Andersson vald till statsminister. Hon kommer att bli en bra ledare för både S och landet. Det var en lång och krokig väg på flera plan. Ulf Kristersson sa lite nedlåtande efteråt om ”cirkus”, men då glömmer han att både hans parti och de andra blåbruna gärna deltog i den cirkusen.
Att det blev en enpartiregering var det bästa som kunde hända i det här läget. Nu kan man inrikta sig på renodlade socialdemokratiska frågor, även om de röstas ner av majoriteten. Jag hoppas verkligen att regeringen har mod nog att våga utmana med sina egna kärnfrågor och helst då de som är lite kontroversiella hos det blåbruna blocket. Nu behöver man inte heller ta hänsyn till en koalitionspartner. Samarbetet med MP har väl fungerat rätt bra, men de har också låst S vid vissa frågor som främst fackföreningarna har varit kritiska mot. Men visst måste regeringen också ha höga mål när det gäller miljöarbetet.
Men nu vill vi se bra förslag på välbehövliga reformer. Bland annat stärkt a-kassa, bättre sjukförsäkring, fler hyresrätter, satsningar på gröna jobb där dagens industri är på väg att fasas ut. Vi har vår omdiskuterade stenindustri som ett bra exempel. Deras tid är nog räknad, så det behövs en satsning på andra jobb på norra Gotland som motvikt mot de som troligen kommer att försvinna.
Sätt också privatiseringen under lupp. En stor majoritet är emot vinster i välfärden. Utnyttja det missnöjet och driv den i regeringsställning. Om förslagen röstas ner, gör det då till valfrågor så får väljarna avgöra vilken politik man vill ha.
Vi har exempelvis Attendo i Hemse där kritiken mot privatiseringen i äldreomsorgen är hård. Den närmast ansvariga moderaten Rolf Öström och nu senast Andreas Unger gör sitt bästa för att försvara sina beslut. Öström genom att låtsas som att kritiken kommer från ett fåtal. Unger genom att försöka få det till att S svartmålar det hela. Öström har tidigare gjort sig känd när han nonchalerade pensionärsrådet trots att de uppvaktade honom flera gånger. Där avgick han till sist förra året med all rätt. Unger menar tydligen att rättmätig kritik är svartmålning.
Men nu har Magdalena Andersson gjort sig förtjänt av ett stort grattis. Hon har den utstrålning och säkerhet som går igenom TV-rutorna och med den kompetens hon har kommer hon att göra ett utmärkt jobb som Sveriges första kvinnliga statsminister. 100 år efter att kvinnor fick rösta för första gången.