Krönika
Varför kallas det glädjebetyg? De lärare som tvingas offra sin integritet och professionalism på friskolornas altare har ju ingen anledning att känna glädje.
Eleverna kan nog också hålla sig för skratt när de ska påbörja nästa utbildning med för dåliga kunskaper. De föräldrar som legat på för att deras telningar ska få betyg som inte stämmer med kunskaperna har inte något skäl att dra på mun. De skolor som ska ta emot elever som inte borde kommit in känner sig förolämpade.
De friskolor som lockat elever med löften om höga betyg är möjligen nöjda, men det är en kortvarig lycka. Varje gång något spårar ur slår det förr eller senare tillbaka mot de som förorsakat urspårningen.
De friskolor som tillåtits tömma den kommunala skattkistan på pengar borde ha insett att sötebrödsdagarna skulle ta slut. I samma ögonblick de köpte våffelstugor och skärgårdstomter för skolpengen borde de ha förstått att de snart skulle nå vägs ände. Om inte så borde det ha slagit dem när de läser Skolinspektionens rapporter.
De flesta har tröttnat på nedskärningarna i skolan medan friskolekapitalisterna fortsätter att fylla på sina bankkonton.
Denna folkliga ilska har inte nått fram till regeringen. De tror fortfarande att det kommer att räcka med att putsa lite på friskoleytan.
Att betygen spårat ur är närmast en naturlag, den stora tilltron till konkurrens som en lyckobringande kraft i livets alla skeden har oftast inget lyckligt slut.
Eftersom den fria konkurrensen inte är något självspelande piano som alstrar ljuv musik och håller sig till noterna så tvingas samhället öka kontrollen.
Konkurrensverket, IVO, Skolinspektionen, Skatteverket, barn - och elevombudsmannen och livsmedelsverket är bara några av de myndigheter som ska hålla tummen i ögat på de frisläppta marknadsaktörerna.
Även Ulf Kristersson tycks sakna tilltro till marknadens förmåga, han menar att svaret på missförhållandena ”bör vara att man har mycket tuffare kontroll och slår ner på dem som missköter sig”.
Med kontroll och straff ska marknadsaktörerna hållas i schack.
Friskolorna skulle bli en tummelplats för pedagogiska innovationer som de kommunala skolorna, som inte ansågs ha någon egen utvecklingskraft, skulle ta efter sas det.
En annan idé är ju att inte ge dem så stort utrymme, då skulle vi kunna skära ner på kontrollresurserna och satsa pengarna på eleverna.
Men över alltihopa svävar möjligheterna till vinst och det trumfar allt. De pedagogiska innovationerna visade sig bestå i glädjebetyg, brister i undervisningen, låg lärartäthet och elever som får lämna skolan utan tillräckliga kunskaper.