Debatt
Socialdemokraten Erik Fransson rekommenderade i sin ledare den 5/2 Gotlands borgare att börja samla på sig valium. Orsaken är att Gotland nu fått ett socialistiskt parti som har mage att ställa medborgarnas rätt till välfärd och välfärdsarbetarnas arbetsvillkor framför kommunallagens balanskrav. Tänk så hemskt!
Det är ingen hemlighet att arbetande människor som vill ha en politisk kraft att lita till - även i tuffa tider - har ett hem att finna hos Socialisterna. Om detta gör oss till ”oseriösa populister” bär vi dessa titlar med stolthet.
Nu är det dock inte på detta vis frågan ställs på Gotland, då regionen som bekant går med stora överskott. Dessa betalas till stor del genom just försämrad välfärd för medborgarna och sämre arbetsvillkor för verksamheternas personal. Frågan vi ställer är därmed överskott eller välfärd? Vi vet vårt svar.
Det som är mest slående för oss är dock inte att en sosse rekommenderar valium till öns politiska borgerlighet för att kunna hantera den socialistiska kritiken. Det som är mest uppseendeväckande är att det tycks råda fullständigt samförstånd mellan Fransson och hans Centerpartistiska kollega Eva Bofride - när det kommer just till nedskärningar, överskott och välfärden!
Istället för att rekommendera valium även till Fransson, är vi övertygade om att en ABF-kurs i arbetarrörelsens historia skulle vara betydligt nyttigare. Det är nämligen så att om Franssons föregångare i arbetarrörelsens resonerat som Fransson, då hade det inte funnits någon välfärd för dagens medlöpare till socialdemokrater att tävla med de borgerliga partierna om att ”effektivisera” bort.
Den nyvalda styrelsen för Socialisterna – Välfärdspartiet på Gotland
Johannes Regell, Malin Jacobsson, Julia Levin, Anders Jacobsson och Hannes Ebegård
Svardirekt
Det märks att det är ett för Gotland helt nytt parti som nu försöker få plats i den gotländska politiken. Hade Socialisterna haft lite mer kunskap om öns politik hade de vetat att jag inte är den som förespråkar varken tvåprocentsmål, stenhård budgetdisciplin eller besparingar som felaktigt benämns som effektiviseringar. Däremot ser jag gärna att öns politiker handskas varsamt med de skattemedel vi gotlänningar skrapar ihop och genomför de effektiviseringar som är möjliga för att förbättra regionens verksamheter.
För skattemedel är ingen outsinlig källa. Dessutom är kommunalskattens utformning inte bra ur ett jämlikhetsperspektiv då den saknar progressivitet, vilket gör att jag inte är en vän av skattehöjningar. Det är något som bara tas fram i yttersta nödfall. Hade Socialisterna haft bättre kunskap hade de också vetat att Gotlands Folkblads ledarsida är oberoende socialdemokratisk. Det kan även vara på plats att påpeka i utbildningssyfte att Gotlänningens ledarsida står oberoende från Centerpartiet.
Men vad vilja då Socialisterna egentligen? Vilka sakfrågor tänker de driva? Den frågan är fortfarande höljd i det dunkel av fina ord och socialistisk kampretorik som partiets företrädare sprider genom flygblad, insändare och debattsvar. Min bild av Socialisterna som ett rent populistiskt parti bygger på den erfarenhet jag fick i Västervik och vad jag har sett av deras utspel här på ön så har partiet inte förändrats. Men en positiv sak kan man säga om partiet, de är bra på att ta utrymme medialt och duktiga på att föra fram sin ideologiska inställning så vi lär få se mer av partiets fina ord och socialistisk kampretorik framöver.
Erik Fransson