Krönika
På söndag är det julafton och en känsla av frid och ro ska infinna sig är det tänkt. För många är det också en tid för andhämtning medan andra haft andnöd i flera månader vid blotta tanken på jul.
Pengar och möjligheter till ett gott liv är som bekant orättvist fördelade.
När bomber faller över barn i vissa länder vältrar sig barn i julklappar i andra delar av världen.
Det är inte så lätt att glömma tillståndet i världen ens för några juldagar.
Att kunna ha två tankar i huvudet samtidigt påstås vara en nödvändighet för den som inte vill framstå som enfaldig. Men att ha alltför många motstridiga tankar samtidigt borde åtminstone framkalla en lättare huvudvärk, även i en regering som valt att samarbeta med SD.
Regeringen, som man inte ska kalla SD-regering för då ger man SD luft under vingarna påstår en del politiska analytiker. Så låt oss kalla det för regeringen, alla vet ändå vem som bestämmer.
En krock av det större slaget mellan teori och verklighet blev det när det nya uppdaterade Tidöavtalet presenterades.
Att tvingas vänta på vård kan skapa oro, stress och rädsla hos patienten, menar företrädarna för Tidöpartierna, vilket förstås är helt rätt.
Därför har de uppdaterat Tidöavtalet så att det ska märkas ännu mer att sjukvården är en prioriterad fråga, hävdar de.
Hoppsan, någon tanke på att prioritera sjukvården fanns det inte ett spår av i regeringens budget. Tvärtom, alla regioner går back och det fattas 30 miljarder för att kunna upprätthålla sjukvården på dagens nivå.
Köerna ha vuxit och regionerna har varit tvungen att prioritera de mest sjuka, överallt går penningbristen ut över patienter och personal.
Men det är inget som bekymrar regeringen som hävdar att de tar landets utmaningar på allvar och nu ska vårdgarantin, den som inte fungerar i dag, bli vassare.
”Patienten ska sättas i fokus och vårdens medarbetare ges bättre förutsättningar att trivas på arbetet och ge god vård ” skriver de samtidigt som regionerna blöder, personal sägs upp och alltfler får vänta på vård.
Studier pekar på att det finns ett samband mellan tillgängligheten till hälso- och sjukvård och befolkningens förtroende för vården. En bristande tillgänglighet riskerar att minska förtroendet för vården, skriver de.
På motsvarande bör förtroendet minska för en regering som försöker slå blå dunster i ögonen på väljarna.
Hur det ska gå till att med mindre resurser och personal minska vårdköerna är en ekvation som helt enkelt inte går ihop.