Krönika
Så till sist kunde Ulf Kristersson skaka fram någon form av politisk plattform för sin sida av politiken. Tidöavtalet är 62 sidor SD-propaganda strött med lite sött och salt från M, KD och L. För att hitta dokumentet enkelt på nätet är det lustigt nog Liberalernas presstjänst som hjälper till bäst på google. En av Jimmie Åkessons favoritpunkter i avtalet är ett nationellt tiggeriförbud. Ett gammalt förslag som inte hjälper någon.
Ett nationellt tiggeriförbud ska utredas. Utredningen ska, oavsett ställningstagande, lägga fram ett författningsförslag som innebär tiggeriförbud i Sverige. Ord och inga visor om ett samhällsproblem som har debatterats i åratal. Alla är överens om att tiggeriet måste få ett slut. Det mänskliga lidandet och diskrimineringen mot romer är omöjlig att acceptera. Huret däremot, om det råder delade meningar. Förbud, hjälp och stöd i hemländerna Rumänien och Bulgarien, hjälporganisationers insatser, tak över huvudet i Sverige, betald bussbiljett hem eller omfattande finansiellt stöd med EU-medel. Lösningsförslagen har varit många.
Närmare 4 000 utsatta EU-medborgare utan fast bostad, arbete och försörjning vistas via den fria rörligheten i Sverige. Vi reagerar på och hanterar situationen på olika sätt. En del ger gärna pengar, mat och kläder. Andra ignorerar utsträckta händer utanför butiken och blir irriterade och rädda. Ovärdigt oavsett att vi har människor som sitter på gatan i kylan och ber om pengar. Som alltid i svåra lägen drabbas också kvinnorna värst.
Ett tiggeriförbud hjälper ingen, varken tiggarna eller de som känner sig otrygga. Förbud leder bara till att den här gruppen får det ännu jävligare. Desperationen för överlevnad betyder mer prostitution, ökad människohandel och tiggeri i det dolda. Och vad vill Jimmie Åkesson ens att påföljden ska vara? Böter till någon som aldrig haft en riktig inkomst? Eller svenskt fängelse för den som vuxit upp i ett iskallt skjul utan el, ja det kanske är en vinstlott.
De här personerna behöver istället en långsiktig lösning och fungerande framtid i hemländerna. Det går att fixa med sociala insatser, förhindra diskriminering och minska fattigdom. Tiggeri är inte heller Sveriges huvudvärk, det är en EU-fråga. Våra svenska EU-parlamentariker borde därför kroka arm över partigränserna och tillsammans sätta press på Rumänien och Bulgarien. De är inte värdiga medlemsstater så länge de skiter i sina utsatta medborgare och blundar för mänskliga rättigheter.