Krönika
När jag skriver detta så har talmannen beslutat att pröva om Magdalena Andersson har stöd för att väljas till Statsminister på onsdag. Detta innebär att Vänstern nu har en stark press på sig. Om de inte kommer överens kan Vänstern välja att rösta rött eller rösta gult. Väljer de rött så tror jag att Vänstern kommer att förlora på det. Hoppas att de kan komma överens.
Jag har inte varit särskilt förtjust i Centerns politik generellt sett men det finns som alltid bra och dåligt i alla partiers partiprogram. Det som varit bra med Januariöverenskommelsen med Liberalerna och Centerpartiet är att frågor som länge blockerats i den för Sverige förödande blockpolitiken hamnat på bordet och det finns skäl att syna olika stridsfrågor som formats i en helt annan tid.
Lagen om anställningsskydd är ett exempel där har LO-facken nyktrat till och inser att en lag som skapats under 1970-talets början, behöver revideras till nuvarande verklighet. Bostadspolitiken är en annan fråga som behöver en blocköverskridande överenskommelse. Strandskyddet är jag mer orolig för men även här behöver lagen kopplas till dagens verklighet. Det finns fler frågor som behöver breda överenskommelser. Centern skall ha en eloge för att de driver dessa frågor och jag är glad att Socialdemokraterna inser behovet.
Det finns idag en kompakt högermajoritet i Sveriges riksdag och skall Socialdemokraterna har fortsatt inflytande så krävs det blocköverskridande lösningar. Inte alltid det vi vill men att luta sig åt vänster ger ingen framgång i kommande val utan det är i mitten som uppgörelser måste ske. Förutsättningarna för Socialdemokraterna är också mycket större med Magdalena Andersson vid rodret. Inget ont om Stefan Löfven som gjort ett bra jobb men han blev till slut förknippad med sommarens statsministeromröstning vilket urholkat hans förtroende.
På hemmaplan har min S-förening i Gröndal/Liljeholmen engagerat sig i omdaningen av ett industriområde till ett bostadsområde som heter Lövholmen. Cementa har en stor depå i området och skall nu flytta och äger området med fem andra fastighetsägare. Det många befarar är att det skall bli som på Liljeholmskajen som är så otroligt förtätat och lyfts fram som skräckexempel. Jag delar den uppfattningen. Är förundrad över att politikerna i Stockholm kunde gå med på denna förtätning och att behovet av bostäder är så stort att varje yta som kan användas för bostadsbygge får gå före drägliga boendemiljöer, tyvärr. Nu skall jag vara med och kampanja mot en hårdexploatering.
Björn Jansson (S), fd regionråd