Debatt
Sedan några år tillbaka jobbar jag inom hemtjänsten. Det är ett mycket speciellt jobb där man jobbar med fantastiska kollegor. Människor som bokstavligen talat sliter ut sig för att, för en lön som de flesta skulle fnysa åt, göra livet bättre för de som behöver mest hjälp I vårt samhälle.
Därför gör det mig otroligt ledsen att läsa Ingrid Thunegards krönika på folkbladets ledarsida 12/5. Vad är det hon är ute efter egentligen? Tror hon att vi bär munskydd för att jävlas med anhöriga? Tror hon att vi är tankeläsare som ska veta hur alla personer vill ha sin säng bäddad, var de förvarar tandkrämen, hur deras rutiner ser ut om ingen berättar det?
Jag förstår mycket väl hur frustrerande det är när livet förändras genom olyckor eller sjukdom eller ålderdom. Men är svaret på detta verkligen att genom en krönika i tidningen spotta på de som försöker hjälpa?
Och Folkbladet, är det här verkligen vad ni vill förmedla på er ledarsida?
Peder, boendestödjare inom hemtjänsten
Svardirekt
Som man bäddar får man ligga. Peder läser in vad som ligger honom varmast om hjärtat. Hemtjänst är ett mycket speciellt jobb, skriver han och bortser från att det är minst lika speciellt att i sitt hem se okända människor komma och gå. Man hinner knappt andas än mindre få vetskap om vem som kliver över tröskeln och in i sovrummet.
Jag ville i min krönika påtala hur detaljstyrd hemtjänsten är, oavsett privat eller kommunal, och det har inget med vare sig kvinnolöner eller tandkräm att göra. I en pärm vid vår dörr finns utformat vad som får lov att utföras. Kortfattat, mycket kortfattat och från början oförståeligt.
Det handlar naturligtvis om kostnader i slutändan, även om betalning krävs. Hemtjänstpersonal beroende på erfarenhet läser in olika saker i de knapphändigt tillåtande tjänsterna som har tilldelats oss som brukare över våra huvuden. Vad innefattar hygien eller mellanstädning om ingen utförligt berättar, hur detaljstyrt varje moment är.
När hemtjänst inträder i livet blir vardagen inte bara upp och nervänd, huset fylls av attiraljer allt från plastförkläden, plasthandskar, blöjor av alla format liksom sängunderlägg i olika storlekar, rullstol, rullator till sophinkar och städgrejer på olika håll. Stora kartonger av material jag aldrig sett dimper ner utanför dörren. Någonstans skall allt detta som förts in i huset ta vägen och bli synligt.
Mitt i allt detta finns en strokedrabbad och enhänt man, som borde kunna tala för sig själv. Vilka önskemål han har för att underlätta dagen och natten. Okända kvinnor utför det mest intima i en människas tillvaro. Inte helt enkelt. Det finns två sidor av samma mynt. När privatlivets helg upphör och stora förändringar i livet inträder önskar också vi, som kallas brukare, rätten att tala och förväntar förståelse.
Ingrid Thunegard
Svardirekt 2
Jag läste Ingrid Thunegards krönika som på ett levande sätt beskrev de tankar och upplevelser som ett äldre par har då de plötsligt ställs inför en helt ny och på många sätt krävande situation.
Ett äldre par som under 25 år levt med varandras respektive sjukdomsproblem utan att behöva ta någon större hjälp utifrån.
Ett par som lyckats bevara både kärlek och omtanke till varandra under rätt svåra omständigheter, men som plötsligt hamnar i en situation där mycket hjälp utifrån behövs på en gång.
Hur de upplever att problem de tidigare lyckats lösa tillsammans, nu behöver lösas av den mängd hemtjänstpersonal som krävs av det stora behovet.
En hemtjänst som även behöver vara "maskerad" på grund av pandemin och därmed blir ännu svårare att lära känna.
Detta i ett system som är fyrkantigt och reglerat i ett flertal led. Allt från handläggaren som tar beslut om hjälpinsatser till den enskilda hemtjänstanställda som utifrån en pärm med luddigt beskrivna åtgärder ska försöka göra sitt jobb på bästa möjliga sätt utifrån sina erfarenheter av sitt jobb.
Jag läste inte in någon kritik mot varken personal eller att de bär munskydd. Bara ett vittnesmål från ett äldre par som plötsligt hamnat i en situation som är helt ny för dem.
Ett vittnesmål som borde läsas utifrån deras perspektiv för att hemtjänstens alla inblandade, från handläggaren till den besökande hemtjänstpersonalen, kan lära sig och bli bättre på att förbereda och läsa in de behov som finns och hur de behoven ska kunna tillfredsställas.
Så ja, det här är något jag vill förmedla på den här ledarsidan.
Erik Fransson