Krönika
Man måste vara slagfärdig och sticka ut annars gör man sig icke besvär i den offentliga debatten. Ett försynt och resonerande sätt går möjligen hem i en trängre krets men det passar inte i dagens samtalsklimat.
I dag är det oneliners, skruvade argument, halvsanningar, misstolkningar och allmänna påhitt som gäller.
Och det har vi accepterat, inte med någon större entusiasm förstås, men någon annan reaktion än att vi rycker på axlarna och slutar att bry oss syns inte till.
Priset vi betalar är bristande kunskaper och insikter i de stora och avgörande samhällsfrågorna.
Alla som intervjuas får lägga ut texten lite som de vill, några följdfrågor behöver de inte oroa sig för.
TV 4 rapporterade exempelvis att folkhögskolorna fått neddragningar och inte kan ta emot lika många elever som tidigare.
Inte då, sa utbildningsministern Mats Persson (L) folkhögskolorna har fått mera resurser.
Om de fått mera pengar hur kommer det sig då att de inte kan ta emot lika många elever?
Den frågan ställdes inte och hela inslaget föll ihop som en sufflé.
Vi har levererat på alla våra vallöften säger Busch och Kristersson. Någon leverans av elstöd och sänkta bensinpriser har däremot inte någon utanför Regeringskansliet sett röken av. Vi lovade att ha elstödet på plats i november och det hade vi, säger Busch till allas förvåning.
Man borde åtminstone låta en språkvetare förklara innebörden av begreppen ”leverans”, ”på plats”och ”november”.
Samtidigt som människor får panikattacker och ligger sömnlösa över elräkningarna är Kristersson och Busch besatta av kärnkraft. De vet och alla andra vet att ny kärnkraft kan bli möjlig i bästa fall om 10–20 år. Så de borde pressas på frågor om de möjligen kunde flytta över sin besatthet till en någon mera näraliggande energikälla.
”Nu bygger vi upp det svenska energisystemet igen” säger Busch som menar att vi alla får betala priset för åtta år av oansvarig S-politik. Hur kommer det sig då att Sverige under 2022 exporterat mest el av alla länder i Europa? Så särskilt undermålig verkar ju det svenska energisystemet inte vara.
För övrigt undrar man när frågorna om hur de tänkt sig att hantera kärnavfallet kommer.
Även om det finns de som tror att halveringstiden på det slutliga kärnavfallet skulle kunna minska från 100 000 år till cirka 1000 år så ska det fortfarande förvaras under jord och det kommer att beröra många framtida generationer.
En gång i tiden, när vi inte bara släppte greppet om de stora frågorna, hade vi en folkomröstning om kärnkraften. Då fick vi i alla fall möjlighet att vrida och vända på alla argument.