Krönika
Suck. Suck. Det bara fortsätter och fortsätter. Återgången till allt elände och vad Sverigedemokraterna inbillar sig är vår kultur. Nationalstaten, den heliga familjen. Skratta inte åt de pågående dumheterna som utövas i små portioner över hela landet. Förlöjliga inte Luciafirandet som stoppades, på samma sätt som Trump förlöjligades, men strax tog plats ofta i okunniga människors liv. Jag orkar inte slåss längre för mänsklig frihet och rätt. Kan bara avtäcka ord. Ord som döljer det verkliga livet. Ditt och mitt. Det Sverigedemokraterna kallar svensk kultur. Avtäcka det osanna. Det Sverigedemokraterna och högervingen utövar för att tygla din vilsenhet. Ord som kristdemokrat är en beteckning som finns för att få dig att glömma lusten till äventyr. Världen älskar illusioner.
Jag mötte ständigt kulturbegreppet i det begynnande demokratiska södra Afrika på 1990 talet. Kulturen innebar omskärelse, månggifte, slå kvinnor och att män hade aborträtten. ”Alla djur är jämlika men somliga djur är mer jämlika än andra”, skrev George Orwell. Man och kvinna är ändå olika. Kvinnor skriker ut sin förtvivlan, men hennes sår skapas fortfarande av religion och laglighet. Kvinnan är martyr. Vit, ljus Lucia, ingen dragqueen. Polis kan vara kapten Klänning eller kanske överordnad samhällets lagar.
Sverigedemokraterna arbetar långsiktigt på att införa den heliga familjen. Den som avlats fram i det manliga medvetandet. I den ingår tomtar och troll. Brunnsgubbar och den lede fan. Han som dödar friheten i Iran. Han som alltid är en hane vare sig han sitter på den tredje molntappen eller under jord. Han som i min uppväxt inte förespråkade kärlek utan lidande. Han som dundrade från predikstolen eller från söndagsskolan i missionshuset. ”Du får inte”, var slagorden. Du, kvinna, får fortfarande inte. Inte slå ut ditt hår i glädje. Inte roa barn som du vill på ”bibblan”. Vi skall samtliga ”bära hans krona så lätt” vare sig det är kungen, Jesus eller Jimmies.
Den sistnämnde lurar i vassen för en stadig återgång och hur många springer inte med. Kommer du att fira jul med Jesu födelse, eller Cementas nya tillstånd? Finns Putin, den förskräcklige, på andra sidan Östersjön i dina tankar? Covid breder ut sig medan du handlar julklappar. Kylan sätter in och höjer elräkningen.
Vi måste väl få ha några fridens dagar i familjens hägn? Julbord skall vi väl unna oss och skänka klappar till behövande.
Den bästa klappen för dina barn och efterkommande är en värld i fred. En jord utan klimatångest. Kunniga, strålande döttrar som tar plats. Du, ni alla önskar en fredlig värld, har rätt att uttrycka era önskningar, men också bli tagna på allvar. Ni måste inte tala högre, ni kan uttrycka det i en stilla bön om ni så önskar. Må alla läsare få några sköna och lekfulla dagar.
Klapp, klapp önskar jag er alla och frid på jorden.
Ingrid Thunegard