Krönika
Egentligen skulle jag vilja skriva om fullmäktige i måndags. Om hur Eva Nypelius pratade om skillnaden i budget som några miljoner hit eller dit. Som att de inte gör skillnad. En miljon hit som inte går till Fritidsbanken gör att Fritidsbanken inte blir kvar. En miljon dit gör att Körsbärsgården eller fria professionella kulturen inte får nåt. Fem miljoner hit eller dit har gjort att bemanningen i på SÄBO i Hemse halverats. Något som Rolf Öström menar är svartmålning att ens nämna.
Nej Alliansminoritetens vilja att ta ansvar för skattemedel är inget att känna glädje för. Samtidigt vill de ge 13 miljoner ovillkorat för att arrangera Hansedagarna 2025. Vi måste vara oerhört försiktiga med hur vi använder skattemedel. De ska göras med ansvar och främst landa i välfärd. 13 miljoner är vad som sparas på privatiseringen av SÄBO i Hemse i två och ett halvt år. 13 miljoner skulle också göra stor skillnad för elevhälsan eller för barnomsorgen. Vårt förslag var ett tydligt delar ansvar mellan näringsliv, civilsamhälle och det offentliga.
Istället för att utveckla detta landar ändå superonsdagen hårt och kräver kommentar. Det som bara skulle bli härligt, när vi med stolthet och glädje skulle välja Sveriges första kvinnliga statsminister, blev istället en show i politiskt spektakel. Det är olyckligt då befolkningens förtroende för politiken riskeras. Med all rätta är förväntningarna på ledarskap och förmåga till samverkan större på de som valts. Ingen tar nu i efterspelet ansvar. V tar inte ansvar, inte Mp och inte heller C. De skyller på varandra som barn i en sandlåda. Mer än så ska jag inte recensera andras hantering av svensk politik.
Magdalena Andersson hanterade allt med lugn. Hon var rörd och glad över att bli vald, och ändå genom hela dagen lugn. Hon stod stabil och stadig. Pekade tydligt på att varje parti måste göra sin egen bedömning. Lät sig inte påverkas utan fullföljde utifrån sitt uppdrag. Hon var den vuxna i rummet när andra fallerade i det. Sådant syns. Ingen skuld föll på Magdalena Andersson.
Socialdemokraterna har lagt grunden för en oerhört expansiv budget fylld med S-politik. En större budget än vanligt - alltså mer S-politik än vanligt. Ytterhögern har samlat sig runt Sverigedemokraterna, hängt av Liberalerna och fått igenom ett budgetinspel som omfattar 0,8 procent av den totala budgeten. Det var det de lyckades med. Samtidigt är de 10 miljarder som de fått igenom, i mina ögon, dålig politik.
Jobbskatteavdrag igen. 100 spänn mer i plånboken per månad för den som har ett jobb ska pressa den utan jobb att anstränga sig mer. Samtidigt blir det igen funkisskatt när den utan jobb inte får motsvarande sänkning. Färre billiga hyresrätter kan byggas när subventioner för hyresrätter slopas. Snittet i riket är att en lägenhet som är byggd med investeringsbidrag blir 1400 kronor billigare i månaden.
Bensinskatten ska sänkas, mitt i klimatkrisen. En 70-literstank blir 35 kronor billigare för en väldigt dyr reform, samtidigt som fossilt bränsle måste fasas ut. Extrajobben försvinner. Istället kommer nystartsjobb igen. Nystartsjobben riktar sig till de som står nära arbetslivet medan extratjänster riktar sig till de som står långt ifrån. Inom Region Gotland har vi 55 extratjänster. Undrar just vad det kostar oss lokalt om vi vill fortsätta ge sysselsättning till dem? Dessutom tas ersättning för att skydda skog bort. Även det helt befängt utifrån den nytta vi vet att skogen gör när den står kvar.
Att Socialdemokraterna nu intar regeringsställning själva är rimligt. Det kommer bli bra.
Meit Fohlin (S), oppositionsråd