”Undersköterskor, sjuksköterskor samt läkare flyr vården beroende på att de inte kan få högre lön och bättre arbetsförhållanden”, skriver distriktssköterskan Ingegerd Hörsne.
På Gotlands Folkblads ledarsida (Gotlands Tidningar den tredje januari i år) skriver man att det är regeringens fel att vi inte har sjukvårdpersonal i Sverige på grund av att man inte satsat på utrikesfödda som kan sköta vården.
Regeringen bryr sig inte om Tidöavtalets konsekvenser var ledarrubriken.
Det är för mig en gåta att ingen på de 60 år jag arbetat inom sjukvården förstått varför vi inte har sjukvårdspersonal i Sverige i den utsträckning som krävs.
Undersköterskor, sjuksköterskor samt läkare flyr vården beroende på att de inte kan få högre lön och bättre arbetsförhållanden. Man söker sig till exempel till administrativa yrken där man får bättre lön och ordnade arbetstider och mindre ansvar.
Många älskar sitt arbete men kan inte ställa upp på den vård vi har idag, framförallt inom äldrevården. Personalen har också ett samvete att följa.
Anställ fler utbildade vårdgivare inom äldrevården – flera geriatriker, fyra vårdgivare per tio vårdtagare är minimum i äldrevården för att man ska kunna sköta multisjuka äldre människor. Ge personalen möjlighet till utbildning och fortbildning.
Vi har i Sverige minst antal sängplatser för vård i hela världen! Hur kunde det bli så? Jo, vi har inte tillräckligt med personal!
Om sjukvårdspersonalen haft möjlighet att påverka arbetstider och arbetsmiljö och få en lön motsvarande andra yrkesgrupper med samma längd på utbildning i samhället så skulle det bli mer attraktivt att arbeta inom sjukvården och därmed möjlighet att öka antalet sängplatser.
Man har länge haft en övertro på att man kan administrera bort svårigheter i sjukvård. Därför är det viktigt att administrationen också består av sjukvårdskunniga personer.
Ge sjukvårdsyrket status och ge specialutbildade personer som vill ansvara för vården en möjlighet att vårda. Då får vi behålla vår duktiga personal samt rekrytera in nya!
Tillgång och efterfrågan gäller även sjukvården precis som all övrig verksamhet i samhället. Denna fråga måste ständigt hållas levande med diskussion för att få en förändring till stånd.