Krönika
Gotland har sorg. Marie Nilsson Lind är död. Under nästan hela sitt liv kämpande hon mot psykisk ohälsa. Stigmat kring ont i själen måste få ett slut.
Musikalisk, snabb i repliken, humor och svärta med en skarp penna gjorde Marie Nilsson Lind till en av Sveriges främsta artister. Gotlänningarnas främsta ambassadör på fastlandet. Få kunde som hon med sådan värme sätta ord på livet självt. Det lilla, det stora, det svåra, det roliga och allt däremellan. Hennes röst och uttryck berörde.
Efter systern Josefins Nilssons död 2016 ägnade Marie mycket tid att lyfta fram hennes öde. Tydligt peka på hur farligt samhällsproblemet mäns våld mot kvinnor är. I boken ”Josas bok – min berättelse” skildrade Marie deras gemensamma uppväxt och fortsatta liv tillsammans. På scen och som systrar.
Marie beskrev öppet hur sedan hon var tolv år lidit av återkommande depressioner. I vuxen ålder låg hon inne i ett år på psyket och fick elchocker som resultatlös behandling. I en intervju med Nyhetsmorgon sa hon själv en gång med ett dämpat skratt: Jag är psykisk ohälsosam. Precis så, avdramatiserat, rakt och i ett tryggt sammanhang behöver psykisk ohälsa pratas om.
Nästan var femte person i Sverige har någon gång fått diagnosen depression enligt en enkät från Folkhälsomyndigheten. Dubbelt så vanligt för kvinnor jämfört med män. Omkring 1200 svenskar dör varje år i självmord. 220 omkommer i trafikolyckor under samma tid. 23 000 avlider av cancer. Olyckor och fysiska sjukdomar får mycket mer uppmärksamhet. Det är enklare att berätta att man har brutit benet eller fått bältros än att öppet säga: Jag äter antidepressiva läkemedel.
Stigmat kring psykisk ohälsa är så stort. Så länge den friska omgivningen duckar inför faktum eller än värre säger ”ryck upp dig” blir det ingen förändring. Det går inte heller alltid att se vem som mår dåligt inuti.
Mer kunskap krävs kring vad psykisk ohälsa egentligen är och hur det kan te sig. Fler måste våga prata om sina rädslor och söka hjälp när man behöver. Ingen ska skickas hem från psykakuten på grund av underbemanning.
Psykisk ohälsa går att förebygga och förhindra. Men då måste drabbade också orka tala om det svåra. Och medmänniskor våga lyssna. Psykiska och fysiska problem kan båda vara sjukdomar. Därför borde samhället och vården behandla det så också. Likvärdigt, med samma tyngd och jämnt fördelade resurser.
Minns Marie både som en fantastisk artist och för hennes bidrag till att bryta stigmat kring psykisk ohälsa.