Debattserie
Del 3 av 3 i Hans Söderbergs debattserie
Misstaget som socialdemokratiska och socialistiska tänkare gör, menar Hägglund, är, att man trott att en omfördelning genom så kallad fördelningspolitik skulle kunna kontrollera kapitalismen. Så har inte blivit fallet. Det kapitalistiska systemet drivs av den cancersvulst som behovet av ständig tillväxt innebär och det har lett till katastrofens rand. Vi har i dag kommit att leva i de nödvändiga förändringarnas tid. Klimatkrisen kräver att den kapitalistiska globala ordningen ersätts av en ordning som skrivs med orden demokratisk socialism, kräver att vi äntligen gör rättvisa åt Marx tankar.
Den befriade Marx
Den som inte känner sig övertygad om den slutsatsen utifrån det jag skrivit måste ta sig för att läsa Martin Hägglunds bok, som inte bara hämtar näring från Marx, den Marx som Hägglund befriat från de leninistiska och stalinistiska vrångbilderna, befriat från alla tankar om en våldets revolution.
Jag gjorde inte Hägglunds bok rättvisa om jag inte också hänvisade till den fantastiska källa av rika referenser till många av litteraturens och filosofins tänkare, som ger stöd och utförlighet åt Hägglunds drivna teser. Han inte bara refererar till dem utan för långa samtal med dem som om de vore näravande i nuet, vare sig de heter Augustinus, Luther, Proust, Kierkegaard eller Knausgård för att nämna några. I slutkapitlet gör han Martin Luther King till mycket mer än en ickevåldspredikant, gör honom rent av till en socialistisk förkunnare, Marx vän och rent av till en socialdemokrat. ”Vårt enda liv” är en mycket rik bok. Inte uteslutet att den kan komma att spela en avgörande roll när vi väljer framtidsväg. Djupgående förändringar av vårt samhälle och tänkande krävs.