Debatt
För någon vecka sedan fick Mari Gladh sparken från sin arbetsgivare för att hon offentligt påtalade brister i arbetsmiljön. I månader innan hade hon talat om för sin arbetsgivare om hur svårt det var att få raster och att toabesök knappt hanns med. Under hösten blev det också kallt i tältet hon jobbade. När ingenting hände gick hon ut i media och talade om hur det såg ut. Hon nämnde inte sin arbetsgivare utan på Region Gotland som ansvarar för den fysiska arbetsmiljön exempelvis deras tält. Dagen efter blev hon både varnad och uppsagd. Företaget angav att orsaken till uppsägningen var att hon yttrat sig till media. De blev därför själva polisanmälda för brott mot yttrandefrihetslagen. Man får gå till media om arbetsgivaren inte lyssnar.
Sådant här lär vi få se mer av om man försämrar LAS enligt borgerliga krav. I förslaget behöver inte orsak till uppsägning anges och då lär färre våga säga ifrån om något är fel. När LAS urholkas och facket därmed blir maktlösa finns bara domstolar kvar att få rättelse i. Det kostar både stat och arbetsgivare stora pengar om arbetsgivaren förlorar. Ännu mer drabbas den uppsagde med ökad oro.
Även myndigheter och Region Gotland ska kritiseras. Inte minst ser vi ännu en avart när man lägger ut offentliga jobb på privata aktörer. Offentliga verksamheter måste vara noggrannare med att följa upp de företag som upphandlats så att de gör rätt. Myndigheter och regionen måste också se över sina system med dotterbolag och när man upphandlar verksamhet till privata utförare. När det gäller komplicerade fall med dotterbolag till ett bolag som har ett avtal med regionen, är det inte lätt för en anställd att veta vilken väg denne ska gå.
Vill verkligen de borgerliga partierna se fler sådana här exempel? Är det värt att det blir tyst på arbetsplatserna för att borgarna vill driva igenom försämrad anställningstrygghet? Det här är en avgörande fråga som rör de flesta anställda och företag. Jag förstår att en del företag vill ha större flexibilitet, men ska de anställda betala för denna princip? Speciellt som det idag finns ett otal undantag från LAS att göra sig av med personal som inte uppfyller kraven av olika anledningar. Men yttrandefriheten tillhör definitivt inte de undantagen och ska inte heller bli det.
Marie Gladh blev efter uppmärksamheten återanställd igen. Om det beror på att uppsägningen skett i stridens hetta, som arbetsgivaren själv uttrycker det, eller risken att få dryga böter vet vi inte. Oavsett detta bär man sig inte åt så som arbetsgivare.