Debatt
Ulla Pettersson (S) ger svar på Ingrid Thunegards krönika 7/7.
Tänk att kvinnor alltid ska avkrävas mer. Det räcker inte att engagera sig, ställa upp i val och ta på sig uppdrag. Alla som fått vårt förtroende att leda de uppgifter vi kommit överens om att se som gemensamma har ett stort ansvar. Det medför insatser som bara delvis ersätts ekonomiskt och som ofta resulterar i kritik.
För kvinnliga politiker tillkommer det alltsomoftast extra krav. Alla folkvalda förväntas fullfölja sitt uppdrag att sköta allmänna angelägenheter som skola, vård och regional utveckling. Men så kommer det där försåtliga. Du som är kvinna i politiken ska också, anses det, stå för ett bättre samtalsklimat och vara mindre oenig med andra. Du ska uppvisa systerskap med andra kvinnor, visa tacksamhet mot dina företrädare och vara förebild för unga kvinnor.
Inte sällan förväntas kvinnliga politiker också driva särskilda sakfrågor. Ibland är det välfärden där kvinnor genom tiderna tagit det största ansvaret för barn, äldre och sjuka så det är väl bara att fortsätta. Ibland är det mäns våld mot män, för det är minsann inte bara kvinnor som får stryk. Ibland är det världsfreden, för den har ju inte männen klarat av.
Visst ska kvinnor ägna sig åt allt det där. Liksom åt Gotlandstrafik, försvar och bredband. Men lägg inte extra bördor på våra kvinnliga företrädare.
Ingrid Thunegard ger uttryck för en del sådana tankar i sitt inlägg här på sidan 7 juli. Kanske avspeglas där mest en besvikelse över att så mycket återstår trots allt beundransvärt arbete hon och andra lagt ner genom åren.
Jag tycker inte alls att vare sig Meit Fohlin (S) eller Eva Nypelius (C) ska skämmas för att de inte alltid är överens. De är driftiga och kunniga politiker som fått sina respektive partiers förtroende att driva politik och vi gotlänningar har gett partierna tillräckligt väljarstöd för att de ska kunna ägna sig åt det på mer än heltid. De tycker ofta lika men är tydliga inför oss väljare när det finns klara skillnader mellan de partier de företräder. Att pådyvla dem brist på självständighet och tacksamhet är i mina ögon osolidariskt.
Det finns ett egenvärde i att kvinnors erfarenheter och kunskap tas tillvara i politiken och att kvinnor representeras i förhållande till sin andel av väljarkåren. Det har varit och är värdefullt när kvinnor kan göra gemensam sak i frågor där de har gemensamma intressen. Vi som varit med ett tag kan också konstatera att det har hänt saker med både samtal och sakfrågor sedan kvinnorna började bli många i beslutande församlingar.
Men lägg inte extra skuldbördor på kvinnorna i politiken.
Ulla Pettersson (S)