Debatt
Sverigedemokraterna är väldigt missnöjda med att en facklig ordförande vid LKAB har stängts av från sitt uppdrag, för att han är aktiv Sverigedemokrat. Facket anser inte att Sverigedemokraternas politik bygger på alla människors lika värde och därför inte stämmer överens med fackets intressen. Därför får inte förtroendevalda medlemmar ha politiska uppdrag för SD. Men inget hindrar att man i övrigt är Sverigedemokrat och medlem i facket. Flera sådana händelser har fått rubriker under de senaste åren. Men alla har gått fackets vägar.
Vi ska inte heller glömma att SD för ett antal år sedan bildade en egen fackförening då de inte ansåg att de som fanns gynnade deras intressen. När medlemskapet blev en flopp så de la snart ner det hela.
Det här påminner om när extremvänster på 1970-talet försökte ta över fackföreningsrörelsen genom att obstruera på möten. Det misslyckades då och SD lär inte lyckas bättre.
Sverigedemokraternas offerkofta passar rätt illa när de klagar över att facket följer sina stadgar och stoppar personer som inte delar värdegrunden. SD själva gör stor sak av att de minsann utesluter medlemmar som de anser tycker fel. Hundratals SD:are har under åren uteslutits för att de öppet sagt vad som annars sägs i slutna rum. Varför är det okey för SD att utesluta medlemmar och ta ifrån dem deras uppdrag när facket inte ska få göra det?
Eva Bofride tar upp det här 29/1 på Gotlänningens ledarsida. Bofride, som jag ofta håller med i hennes ledare, tycker av naturliga skäl inte om att LO ger pengar till S. Hon pekar på att i dag tycker bara var femte medlem om att ge bidrag till det parti som facket en gång startade och som är det enda som har möjlighet och vilja att driva fackets frågor mot en arbetsgivare som får ekonomiskt stöd från näringslivet.
Men Bofride missar en liten detalj. Det är inte alltid som partiet/facket tycker detsamma som en majoritet av deras väljare/medlemmar. Novus gjorde en undersökning 2017 som visade att 68 procent av de tillfrågade vill helt eller delvis begränsa vinster i välfärden. Även bland borgerliga väljare finns det ett stort missnöje med vinsterna. Medan Centerpartiet vill öka andelen privata vinstdrivande företag i välfärden.
Ordspråket ”Man ska inte kasta sten i glashus” passar bra här.