Debattserie
Del 2 av 2 i debattserien "Det nödvändiga samtycket i samhällsbygget och i kärleken" Del 1 publicerades 14/10
Att samhället också byggs utifrån den enskilda individens okränkbarhet vad gäller liv och egendom var ju något som både Rawls och Nozick ställde upp på, men det var tvånget som Nozick hakade upp sig på. All omfördelning måste ske på frivillig väg menade han. Skatt kan bara tas ut genom samtycke och gälla vissa ofrånkomliga överenskommelser som till exempel om polis och försvar och gällde ytterst frågan om vilken roll staten ska spela i förhållande till individen.
Genom den allmänna rösträtten anses folkets demokratiska inflytande över politiken tillgodosedd och rättfärdigad. Ändå vet vi av erfarenhet, att folkligt missnöje växer fram som det är svårt att kanalisera genom de politiska partierna och deras företrädare.
De flesta människor befinner ju sig trots allt utanför den domänen och därför behövs den ofta mäktiga utomparlamentariska rörelsen. Vad som händer i världen beror av den med nödvändighet.
Den politiska kampen blir ofta, som vi väl känner till både alltför polariserad och alltför ideologiserad – den som sitter fast i ideologi blir aldrig riktigt fri.
Den förkättrade 68-årsröelsen kan ses som ett exempel på det. Vi levde i en gigantisk (kulturell) frihetsrörelse i folket, genom folket, för folket. Det var en tid i förvandling. Det var 1960- och 70-tal. Vi sökte formerna för ett nytt samhälle för en ny människa, fri, sensibel och radikalt medveten om världen. Och den människan fick inte riktigt plats i den partipolitiska världen.
Det var en ungdomlig frihetsrörelse som trädde fram i 68-rörelsens spår och som kom till uttryck i så många nära konkreta händelser. Drömmen fanns uttryckt i ett nytt klädmode (Mary Quant) lanserat genom boutiquer, som växte som svampar ur städernas asfaltbelagda mark och i musik (Beatles och proggen).
Genom stridsskriften ”Jungfrutro och dubbelmoral” vägleddes vi till den sexuella frigörelsen och vidare till paroller om kvinnofrigörelse (grupp 8). Den ökande medvetenheten på olika plan fördjupade insikterna.
Rachel Carsons ”Tyst vår” blev en miljöväckare, som ledde över till den gröna vågen, som fick många av oss att lämna storstaden. Det politiska uppvaknandet växte vidare genom Vietnamrörelsen och fram till protesterna mot atomvapen i väldiga fredmarscher världen över och också här på Gotland genom Fredsmarscheren 1981. Allt var egentligen så överväldigande.
Det är inte fel att uppfatta tiden - fram till någon gång i mitten av 80-talet - som en frigörelseprocess i demokratisk riktning (med vänsterlutning). Och kanske finns där svaret på hur samhällsbygget ska genomföras, när vi fogar samman de rivaliserande tankarna hos de såta vännerna i Harvard. Det fordras helt enkelt samtycke, när vi bygger vårt goda samhälle.
Den tanken om samtycke är densamma som samtyckeslagen i kärleken ger uttryck för. Skriv därför också en samtyckeslag vad gäller det politiska samhällsbygget.
Det är väl en vacker tanke - ett samtycke i både politik och kärlek för att bygga ett gott samhälle att leva i både som samhällsmedborgare och autonom individ.