Debattserie
Del 1 av 2 i debattserien "Det nödvändiga samtycket i samhällsbygget och i kärleken"
Drömmen om det goda samhället är något som i stort sett alla olika politiska och religiösa riktningar kan bekänna sig till. Men hur det samhället ser ut är naturligtvis inte lätt att enas om.
Det handlar både om att befria oss från vanföreställningar och okunskap men också om att positivt hjälpa oss att bygga detta samhälle. Människan existerar i sina två roller – som samhällsmedborgare och autonom individ.
Som samhällsvarelse handlar det om att genom politiska överenskommelser skapa ett förtroendefullt samarbete utifrån ”tillit” och skapa det goda samhället och som medvetandegjord individ forma en god människa – solidarisk och ansvarstagande.
Teorierna om hur detta samhällskontrakt ska skrivas har en lång historia med figurer som Platon, Jesus, Kant, Rousseau, Marx och i vår nutidshistoria genom till exempel den amerikanska politiska filosofen John Rawls, som 1971 gav ut "Teori om rättvisa", som blev en närmast bibel för det socialdemokratiska välfärdsbygget.
Mot den teorin ställdes forskarkamraten Robert Nozicks, Anarki, stat och utopi, som på motsvarande sätt blev något av en bibel för nyliberalismen. Utifrån dessa motsatta uppfattningar, som ytterst handlade om statens och skatternas roll i samhällsbygget, förs idag den alltmer polariserade demokratisk/politiska debatten.
Utgångspunkten för John Rawls är önskan om att skapa en sammanhängande modell för det moraliska tänkandet. Rawls frågade sig helt enkelt: Vad är rättvisa? Han frågar sig vidare hur en ”rik” och en ”fattig” människa tänker, när det kommer an på rättvisa.
Svaret hade två dimensioner och gällde dels 1) basala fri- och rättigheter, dels 2)ekonomisk jämlikhet.
Debatten kom mest att handla om den andra punkten, den om ekonomisk jämlikhet, som krävde omfördelning av individernas inkomster och förmögenheter, möjliggjord genom statens demokratiska rätt att ta ut skatter.
I samma forskarkorridor som John Rawls satt då på 70-talet Robert Nozick med liberala invändningar. Att staten utifrån rättvisans krav skulle bestämma över medborgarnas inkomster och förmögenheter för att sedan omfördelas kändes svårsmält.
”Skatt är lika med stöld” blev en enkel slogan för många att ta till sig. Trots att det egentligen i grunden inte skiljer sig från Robin Hoods paroller om att ta från de rika och ge till de fattiga. Eller Jesus moraliska paroller, eller Marx´för den delen. Men ändå räckte en paroll som - Satsa på dig själv! -långt.
Och det goda samhället i form av ett välfärdssamhälle kom under en nyliberal offensiv att under 80- och 90-talet att omvandlades genom, vad vi skulle kunna kalla, en omvänd revolution, som ledde samhället bort från jämlikhet och solidaritetstankar i rikting mot ökad ojämlikhet och tillväxthysteri.Och där står vi idag – hopplöst fixerade i ett polariserat politiskt ställningskrig.
Men Nozick hade ändå sina poänger. Till dem ska jag be att få återkomma