Krönika
Finns det något vettigt att skriva om när det rasar ett krig i Europa? Bilderna och rapporterna om hur kriget varje dag skördar oskyldiga offer går det inte att värja sig emot. Det överskuggar det mesta även om vårt dagliga liv här hemma i stort sett pågår som vanligt.
Själva har vi ett val framför oss som kommer att avgöras av hur de politiska partierna förmår hantera en kris som de flesta av oss aldrig varit i närheten av.
Just nu kämpar oppositionen i politisk motvind. När det krävs solidaritet och enighet kan man inte dra på som vanligt.
Den strategi de hittills har haft bygger på att, oavsett vilken fråga det handlar om, hävda att allt regeringen gör är för lite och för sent. Att försöka nå framgång genom att bara leta fel hos sina motståndare är en hopplös idé.
Det är i tider av motgångar och kriser som det visar sig vem som är kapabel att leda.
Paniken ligger på lur när man tänker på att Donald Trump kan göra comeback på världsscenen.
Vi pallar inte med någon enda till av alla dessa maktgalna män.
Precis som man får ont i magen vid blotta tanken på SD ska få inflytande över Sveriges försvars-och utrikespolitik.
Inte ens när det på riktigt började dra ihop sig till krig i Ukraina kunde Jimmie Åkesson välja mellan Joe Biden och Vladimir Putin.
Och ett sådant parti är M och KD beredda att ge inflytande!
För två år sedan delade Jimmie Åkesson ut flygblad till flyktingar vid gränsen mellan Grekland och Turkiet om att Sverige var fullt. I Åkessons värld finns det ingen plats för några nödlidande. När kriget härjar ska vi stänga våra gränser.
Det är tack och lov motsatsen till den enighet och solidaritet stora delar av världen nu visar upp.
Nu om någon gång måste det väl ändå vara tydligt för de flesta hur farligt och oansvarigt det skulle vara att ge SD makt.
Därför är valet i september i högsta grad en fråga om Sveriges försvars-och utrikespolitik och vilka partier vi ger regeringsmakten till är om möjligt ännu viktigare.
Under alliansens regeringstid ansågs försvaret vara ett ”särintresse”. De la istället pengarna på jobbskatteavdrag.
Fredrik Reinfeldt ansåg att det inte ”fanns något militärt hot mot Sverige som motiverar ett territoriellt täckande försvar”.
Konsekvensen blev hursomhelst att det tagit lång tid och krävt stora resurser för att kunna öka vår försvarsförmåga igen.
Nu menar M och KD att regeringen är senfärdig och borde ha agerat för flera veckor sedan. De vill väl ge intryck av handlingskraft men det kommer inte att lyckas. Handlingskraft är något annat än att i varje läge vara populistisk.