Krönika
1999 så var jag på semester på Azorerna, en portugisisk ögrupp med nio öar i Atlanten. Då en outvecklad semesterort som börjat utveckla sin turismindustri.
Vi märkte ganska snabbt att de hade en hel del att lära. Vi fick veta att de ville hålla turismen inom rimliga ramar som inte påverkade öarna negativt. Jag har varit på Madeira flera gånger och där har turistnäringen hårdexploaterat ön så Azorernas inställning kändes väldigt sympatisk.
Jag har förstått att Azorerna fortfarande arbetar med en hållbar turism och att den är hårt reglerad. Under sommaren har jag läst att antalet besökare på Gotland slagit alla rekord och att flera anser att påverkan är för stor. Främst är det vattentillgången som sedan länge är hårt utsatt men även naturen påverkas.
Jag minns politiska diskussioner om Fårös sköra natur och att ön inte tål hur många besökare som helst utan borde regleras. Tror att många som är emot en bro till Fårö är rädda för att en ökad besöksutveckling riskerar att förstöra Fårös sköra natur. Jag kan förstå deras oro.
Å andra sidan handlar det om att kunna bo och leva på Fårö. Centerpartiet driver linjen om ett förändrat strandskydd som skulle öka attraktionskraften för landsbygden och gynna markägarna. Under mina år i den Gotländska politiken så har den frågan varit en het potatis.
Jordbrukarna som är Centerpartiets stora väljargrupp på Gotland, äger strandnära mark och de vill kunna utnyttja den marken mer kommersiellt och jag kan hålla med om att det finns strandnära mark som skulle kunna exploateras, men samtidigt vet jag att om man släpper till lillfingret så tar dom hela handen.
Det blir allt vanligare att markägare försöker stängsla in mark för att hindra folk från att utnyttja allemansrätten. Med ett generösare strandskydd så kommer allt fler konflikter att blossa upp och då gäller det verkligen att ha grepp om processerna och lagarna så att inte godtycket slår igenom och att innovativa entreprenörer och markägare tänjer på gränserna.
Jag är väldigt skeptisk till minskat strandskydd men inser att det nog är oundvikligt men känner stor oro. Jag bor själv strandnära och det som skedde i min lilla värld under förra pandemisommaren kan vara värt att nämna.
Många boende i Gröndal och Liljeholmen hittade till vår lilla badbrygga och udde på Ekensberg och trycket under juli blev väldigt stort och några boende klagade på att det kom för alltför många besökare och nedskräpningen ökade. Några började prata om begränsningar. Som tur var gick det att prata dem tillrätta. Strandskydd är svårt.
Björn Jansson