Krönika
En partiledare med oerhörda behov av uppmärksamhet poserar utanför ryska ambassaden, iklädd en ukrainsk kreation. Reaktionerna låter inte vänta på sig. Somliga kommenterar det som missriktat, somliga tycker hon är ursnygg, ytterligare ett gäng ägnar sig åt att kommentera hennes utseende i termer av att hon skulle se ut som en prostituerad. Det sistnämnda stör mig särskilt.
Partiledaren ifråga är otroligt vacker. Det är min personliga åsikt. Hennes utseende borde dock vara irrelevant. Det blir emellertid en del av diskussionen då måttstocken för män och kvinnor skiljer sig åt. Hennes manifestation utanför ryska ambassaden gör förmodligen varken från eller till för Ukraina i realpolitik. Likväl är det hennes sätt att poängtera vilken sida hon står på.
Att somliga tar chansen att utmåla henne som lik en kvinna som säljer sex är lågt, otroligt lågt. Det säger kanske mer om avsändaren. Det mer allvarliga är att det flyttar fokus från det vi ständigt måste diskutera: hur Ryssland ska förmås att lämna Ukraina.
Det är ingen hemlighet att det samlade Sverige står bakom Ukraina, det har påtalats i såväl ord som handling. Sannolikt väntar fler insatser till stöd för Ukraina.
Vi kommer dock inte ifrån det faktum att det är valår. Väljarna har rätt att förvänta sig svar från de politiska partierna i ett flertal avgörande frågor. Partiledarna och alla vi som kandiderar för förtroende i beslutande församlingar ska kunna svara om våra lösningar för jobben, klimaten, tryggheten och välfärden. Att då ägna tid åt att antyda att en partiledare liknar en prostituerad, istället för att definiera vad mer vi ämnar göra för ökad säkerhet i Europa, är så bottenlöst fattigt.
Partiledare ska synas för de besked de levererar, eller underlåter att leverera. För vilka förebilder de är, eller underlåter att vara. Att ta ställning för Ukraina är viktigt, sättet det sker på kanske i det här sammanhanget mindre viktigt. Det vi borde diskutera mer är vilka metoder som används för att nå genom bruset. I det sammanhanget överträffade partiledaren ifråga sig själv när hon efter påskens kravaller ifrågasatte varför polisen inte skadat fler och varför man inte skjutit skarpt.
Ett häpnadsväckande uttalande, som även hennes mest lojala biträden haft svårt att sakligt försvara.
Varje gång vi misslyckas med att diskutera sakfrågor och istället hamnar i diskussioner om hur en kvinna i ledande position ser ut, befäster vi de unkna strukturer vi för länge sedan borde vädrat ut. Att ledaren ifråga efterfrågar mer våld borde vi däremot diskutera mer. Det är systemhotande på riktigt. Hennes outfit är det inte.
Hanna Westerén (S), riksdagsledamot