Debattserie
Hans Söderberg är tillbaka med en ny läsvärd ideologisk debattserie. Del två kommer i morgon.
Röda drömmar och civilisationskritik
Det fanns en gång en poetissa som skrev en dikt om den röda drömmen. Hon levde sina somrar här på Gotland, vandrade över Fårös stränder och hedar och hon formulerade tankar om en bättre och rättvisare värld.
Tiden har gått och hon finns inte mer, men då och då faller anslaget i hennes dikt in i mitt medvetande. ”Säg har du glömt den röda drömmen”. Och när min tilltagande förtvivlan över tillståndet i världen kommer över mig då rinner hennes trotsiga svar upp i mitt medvetande:
”Nej aldrig glömmer jag den röda drömmen
den var en dikt om kärlek på vår jord.
Den sover i mitt hjärtas gömmen
Och må den en gång vara mer än ord”
Elisabet Hermodsson, som poetissan hette, skaldade och sjöng sina visor om Disa Nilsson, visor om kärlek och politik, om Afrodite, kärlekens gudinna och Marx, och om det dubbla behovet av tillit och frihet, som gäller både i kärlek och politik, den dröm vi alla vill drömma.
Det var sjuttiotal och framtiden ännu ljus.
Den röda drömmen har återkommit till mig. Anledningen heter Magdalena Andersson, hon har som poetissan fått mig att drömma igen, att tro igen, tro att den röda drömmen kan bli ”mer än ord”.
En gång i tiden trodde vi att samhället skulle kunna utvecklas utifrån det politiska tänkande som skulle förena det bästa i en av staten kontrollerad social utveckling och de dynamiska produktiva tankar om materiellt välstånd, som marknaden skänkte oss utifrån en evig ekonomisk tillväxt. Ibland kallade vi det blandekonomi. Materiell utveckling blandad med social omsorg. Men tiden som följde fick oss att förstå att den ständiga tillväxten hade sina gränser. Politik som lovar ständig materiell tillväxt måste i dag inte bara ifrågasättas utan avvecklas. De naturliga resursernas begränsningar och den växthusgasgenererade förödande klimatpåverkan, som all forskning påvisar, sätter stopp.