Replik
Under den väl formulerade rubriken ”Från ideologi till konkret och jordnära verklighet”, demonstrerar, Eva Bofride, med vänligt tonfall att en diskussion utifrån olika ideologiska ståndpunkter är möjlig. Socialdemokratin har i efterföljden av valnederlaget givit sig i kast med att försöka formulera grunderna för hur ”en politik som bygger för en ny samhällsgemenskap” ska kunna formuleras med den uttalade målsättningen att bevara marknadsekonomin.
I mina öron låter det som en inbjudan till Centerpartiet om att medverka till den samling i mitten, som C länge pläderat för.
Att också Vänsterpartiet vill vara med har man tydligt markerat genom den pågående revisionen av partiprogrammet som där pågår.
Den fråga som följer av försöken att befria vänstern från de alltför fasta ideologiska övertygelserna har ofta blockerats av ideologiska spänningar som uppkommer ur laddade ord som kapitalism, profit, utsugning och om vänsterpolitik, när det egentligen mest handlat om att öka det demokratiska inflytandet över beslut också vad gäller ekonomi.
Vi vet att det aldrig är bra att avsiktligt missuppfatta vad någon säger men det tycks tyvärr ha blivit en ovana som också spritt sig i politikernas led. Polariserade motsättningar drivs till sin spets och demokratin uppfattas vara hotad både här hemma och i ett världsvitt perspektiv. Gränser som behöver diskuteras blir till röda linjer för motsättningar som måste redas ut för att samarbete ska kunna leda till ”konkret och jordnära verklighet” med rättvisa villkor.
Frågan är mot den bakgrunden om den socialistiska uppfattningen med löften om social och ekonomisk rättvisa kan förenas med liberalismens bärande tankar om individens autonomi. Jag har länge trott, att det skulle kunna vara möjligt och nu är jag av övertygelsen att det är nödvändigt.
Jag har inte bara läst Marx och jag har aldrig haft en uppfattning att förändringar ska drivas fram med våld och revolution. Jag har hämtat stöd för den uppfattningen genom att läsa till exempel Piketty, Ideologin och kapitalet och kanske framför allt Martin Hägglunds milda plädering för en nödvändig utveckling i socialistisk riktning.
Och nu, kanske Bo Rothstein, statsvetarprofessorn, genom att våga ta steget lite åt vänster, formulerat ”Grundbulten” för en politik, som förenas i liberal socialism. Det öppnar för en omvandling av det politiska landskapet med en utgångspunkt i en samverkan mellan de stora folkrörelsepartierna både lokalt och på riksplanet med påhäng av reformerad vänster och ett nödvändigt Miljöparti.
Vad säger du? Skriv gärna ännu ett välvilligt svar.