Regeringen borde prioritera de som har det svårast

Statsminister Ulf Kristersson (M) , Johan Pehrson (L), arbetsmarknads- och
integrationsminister och Ebba Busch (KD), energi- och näringsminister.

Statsminister Ulf Kristersson (M) , Johan Pehrson (L), arbetsmarknads- och integrationsminister och Ebba Busch (KD), energi- och näringsminister.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Politiska utvecklingen2022-12-17 07:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det lackar mot jul. För många blir julen svår. I Ukraina möter kriget nu vintern. Kylan adderar nu till den katastrof som redan är. Som en följd av kriget har vi inflation med skenande priser i stora delar av världen som följd. Vi är också i en lågkonjunktur. Fler familjer ber om hjälp. Det vittnar både Röda Korset och Stadsmissionen om. 

Det är fler grupper, andra familjer, som behöver stöd. Vi ser att barn äter mer i skolor och förskolor och fler familjer tvingas välja bort sånt som kostar pengar. Det är många grupper som fått det tuffare när priser och kostnader ökar men inte inkomsten. Studenterna är en sådan grupp som ofta glöms bort. Mer bönor och ännu mer nudlar. Ofta glapp i studiestödet över jul medan hyran består och obefintlig möjlighet att spara inför det. Orimligt. 

Då hade vi önskat att regeringen gav just dessa grupper med sämst förutsättningar att klara vardagen mer. I stället blir det tvärtom. Mest vinner de som har inkomst över 70 000 kronor i månaden. De får runt 1 400 kr i skattesänkning varje månad. De som tjänar mindre än 30 000 får ingen skattesänkning. Den reformen kostar mer än hela paketet resurser till svenska vård, skola och omsorg. Skattesänkningen kostar 10 miljarder medan svenska kommuner och regioner får 6 miljarder. Det är ju fullkomligt befängt. 

Det blir också så snurrigt när vi får lära oss att inflationen bekämpas genom att köpkraften minskas. Vi ska alltså inte höja lönerna för mycket utan hålla igen trots priser som sticker upp. Så motiveras också höjda räntor. Men för de med störst inkomster tycks ju det inte gälla. Det blir märkligt. 

Om den med liten marginal fick 1 400 kronor mer skulle det leda till mat på bordet varje dag, att barnen kan få gympakläder eller fortsätta i kulturskolan. Till exempel. Alltså inte massivt ökad köpkraft. För den som redan har däremot blir de extra pengarna verkligen bidrag till efterfrågeökning och konsumtion. Eller mer pengar på banken. Det är ovärdigt. Klassisk högerpolitik i sitt sämsta slag. 

På Gotland kämpar vi på. Här sticker priserna också på vår landsväg, färjorna. Vi i gotländsk politik står enade och tar kampen för gotlänningarna. Ökning med 50 procent på ett år är ett riktigt dråpslag. Oro fanns redan inför ny upphandling. Nu ser vi ett dubbelt hugg för Gotland, gotlänningar, näringslivet och gotländsk utveckling när priserna blir ohållbara. Vi fortsätter kampen. Det är tydligare än någonsin att Destination Gotland är sig själv närmast. Staten värnar sitt. Jag kommer alltid stå upp för gotlänningarna och ta kampen och samtalen. 

Vi gör vad vi kan lokalt för att möta det tuffa läget. I fullmäktige tog vi i måndags beslut om ett paket om drygt 36 miljoner för stöd till föreningar, civilsamhälle, lokal utveckling, GUBIS och kultur I onsdags lade vi till ytterligare 1,5 miljoner för resestöd till gotländsk idrott. När det är tufft i omvärlden och vardagen ska vi göra vad vi kan lokalt. Barnen ska ha sin aktivitet kvar och civilsamhällets kraft tas till vara. Det är extra viktigt nu. 

God fin jul till alla.

Meit Fohlin (S), regionstyrelsens ordförande

Gotlands Folkblad

Krönikan är publicerad på Gotlands Folkblads ledarsida. Åsikterna är skribentens egna och speglar inte nödvändigtvis ledarsidans hållning.