Krönika
Ju mer jag handlar desto mer får jag tillbaka påstår Coop. Det är ju precis tvärtom. Ju mer jag handlar desto mer får jag kasta. Ensamhushåll tvingas ju dubblera handeln mot sin önskan. Två för lägre pris. Ständigt två för något jag behöver, men inte behöver två av inte ens en, utan snarare en halv. Handeln tvingar en att kasta. Ge barnen andra hälften är inte vare sig enkelt eller självklart.
Djurförsäkring måste man ha nuförtiden. En dyr. Mycket dyr. Och en ännu dyrare veterinär. Även till en bondkatt. Jag har ingen försäkring till min bons. Möss och rabbis är hans vardag. Försäkring var ju den gode maken som nu inte finns. Naturligtvis blir min katt påkörd och naturligtvis blev han påkörd av ingen mindre än kyrkans bil. Katten var inte märkt, men stiftets bil var så. Jo katten var naturligtvis id märkt. Man gör vad man åläggs. Men lappen, siffrorna var försvunna. Liksom katten.
Leta upp en skadad katt är inte enkelt. När de väl efter dagar släpar sig hem, får man röntga dem med blicken och se till att de får värme och mindre ont. Ja, han lever och kan numera ta sats. Katter är till för att ta språng inte vara inomhusdjur för att människan vill så. Gosa.
Efter pandemin har det blivit mycket tal om djur och virusutveckling. Virus kan sakta men säkert gå över på människokroppen. Ja, människor och griskroppar har också sina likheter. Det forskades mycket på våra gemensamma organ som hjärtat när veterinärhögskolan låg nära Karolinska. Så flyttades den till Ultuna och jordbruksnäringen tog med flytten över. Klokskap försvann. Det som vore självklart att kartlägga mellan djur och människa, om det inte upphörde, så tappade det kraft.
Nu är människa åter som före Darwin den upphöjde. Men människan är inget annat än ett av alla jordens djurslag och likheten med andra djur finns självklart och borde ingå i flera fält av forskning än bara virus. Vi får glädja oss åt att man för framtida behov forskar på smittämnen både när det gäller människa och djur eller dess sammanblandning. Det skall uppenbart en pandemi till och förlorat kapital. Penningen styr världen. Virus styr liv och död.
Förvriden känns tillvaron. Upp och ner eller snarare på tillbakagång. Det sker ständigt förskjutningar i makt och politik. Rättsstaten är på väg ut. Ägandet av företag, privatisering har blivit en ny maktstruktur. Varför ägna sig åt knarkaffärer när man kan köpa sig en tingsrättsbyggnad, vårdcentral eller ett gamlingboende. Äga det offentliga ger klirr i kassan. Den fria etableringsrätten har inga begränsningar och ekobrottsligheten jublar. Vi, du och jag, skall fortsätta att ställa upp trots att våra sociala förutsättningar minskar. Jobben försvinner och bostäder går till penningstinna. Löften från Kristersson är inget annat än löften. En dag är inte bara plånböckerna tunna och tomma, brunnen har också sinat.