Krönika
Vi gotlänningar är ju vana att streta i motvind, men nog känns det lite extra motigt just nu? Liksom resten av landet märker vi av högre priser på bränsle, el och mat, men det går inte att komma ifrån att pålagorna är extra tunga här, att vi betalar ett orättfärdigt högt pris för vårt ö-läge.
Häromdagen landade i inkorgen LRF Gotlands (vid deras årsmöte antagna) skrivelse till regeringen om vikten av att säkra konkurrens och likvärdighet på svenska vägar. Gotlandstillägget har spelat ut sin roll och nu larmar flera gotländska livsmedelsproducenter om förestående nedläggning eftersom kalkylen helt enkelt inte går ihop när priserna för att få varorna av ön har stigit med cirka femtio procent det senaste året.
Från regeringspartierna hörs ingenting och det är allvarligt. Alla som är det minsta politiskt intresserade vet att budgetarbete pågår i detta nu, men att inte med ett ord signalera att man hör de gotländska ropen på rättvisa villkor, är respektlöst, och djupt oroande. Villkoren för att leva och verka på Gotland hänger ohjälpligt ihop med de villkor staten medger. Det styr investeringsvilja och framtidstro, det styr inflyttning och långa planeringscykler.
Region Gotland har sänt en hemställan till regeringen med högst berättigade krav på kompensation för de exceptionella prisökningarna i färjetrafiken. Hemställan har inte bemötts eller med ett ord kommenterats.
I riksdagens frågestund i torsdags frågade jag landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) om han övervägde ett transportstöd till Gotland - ett sådant finns för de fyra nordligaste länen - men svaret var ett icke-svar, som dels handlade om att friskriva sig från ansvar, dels säga att regeringen arbetar med frågan. Just det senare undrar jag ju över, givet att ett annat statsråd (Carlson) menar att man redan gjort vad man kan.
Nå väl, om regeringen inte lyssnar på en socialdemokratisk riksdagsledamot från Gotland, lyssnar man förhoppningsvis på de gröna näringarnas budskap, som är ungefär detsamma som mitt. Det är ju inte heller så att Gotland begär något orimligt, vi begär det som står på längden och tvären i det som förenar oss alla; om konkurrens på lika villkor, om regional utveckling och nationell sammanhållning, om försörjningsförmåga och totalförsvar.
I nuläget är Gotlands konkurrensvillkor i kraftig obalans, vår regionala tillväxt hotad, liksom vårt bidrag till både försörjningsförmåga och totalförsvar. Ingen idé att hymla, det är verkligen allvar nu. Kanske är nödropet från de gröna näringarna det som får regeringen att äntligen komma till insikt, och öppna plånboken för en rättmätig kompensation. Låt oss hoppas på det.
Hanna Westerén S, riksdagsledamot